Förekomst, bedömning och behandling inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) av patienter som utsatts för våld i familjen
Förekomst, bedömning och behandling inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) av patienter som utsatts för våld i familjen
Project number : 215891
Created by: Ole Hultmann, 2016-05-17
Last revised by: Ole Hultmann, 2016-05-21
Project created in: FoU i Västra Götalandsregionen

CompletedCompleted

1. Översiktlig projektbeskrivning

Engelsk titel

Child Psychiatric Patients Affected by Intimate Partner Violence and Child Abuse – Disclosure, Prevalence, Consequences and Interventions

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektet

För att uppskatta förekomsten av familjevåld bland patienter inom BUP tillfrågades patienter rutinmässigt under en tre-årsperiod om de hade bevittnat våld (indirekt utsatta) eller varit direkt utsatta för våld av sina föräldrar (barnmisshandel). Självskattningsformulär om våld i familjen (LITE; PVS) och psykisk ohälsa (SDQ) administrerades av behandlare med 9- till 17-åriga patienter och deras föräldrar vid nybesöket. Bakgrundsuppgifter och diagnos inhämtades från journaler. Samstämmigheten mellan barn och förälder om förekomsten av våld mellan vuxna var god (77 %). Hälften av de 578 tillfrågade barnen rapporterade att de varit utsatt för våld i hemmet (våld mellan föräldrar 14 %, direkt utsatt för våld 14 %, dubbelt utsatta 22 %). En majoritet av patienterna hade utsatts för våld vid upprepade tillfällen. Jämfört med patienterna som inte utsatts för familjevåld hade de utsatta patienterna också oftare utsatts för våld utanför familjen (40 % vs. 55 %).
Patienter som utsatts för endast en typ av våld skiljde sig inte från patienter som inte rapporterade erfarenheter av våld i familjen vad gällde diagnoser eller självskattade symtom på psykisk ohälsa. Patienterna som var utsatta för både direkt och indirekt familjevåld (dubbelt utsatta) hade däremot fler självskattade symtom generellt, fler beteendeproblem och oftare PTSD-diagnos än både de icke våldsutsatta och de som enbart utsatts en typ av familjevåld. Dubbelt utsatta skattade också våldsupplevelserna mera negativt.
En strukturerad risk-/skyddsintervju utvecklades inom projektet för att underlätta bedömningen av patientens utsatthet och om hen var tillräckligt skyddad för att erhålla psykoterapi. Svaren visade att flertalet patienter utsatts för allvarligt våld både psykiskt och fysiskt, men att detta i allmänhet låg flera år tillbaka i tiden och att patienten numera hade liten eller ingen kontakt med den förövande föräldern och var nöjd med det.
Patienter eller föräldrar som rapporterade utsatthet för minst två våldshändelser (CTS-2) och där barnet hade allvarliga traumasymtom (enligt DSM IV-kriterierna för PTSD) erbjöds delta i behandlingsstudien. Patienter i åldern fem till 17 år slumpades till traumafokuserad kognitiv beteendeterapi (TF-KBT) eller sedvanlig behandling (SeB). TF-KBT utfördes av behandlare som lärts upp och godkänts av metodens grundare. Utfall av behandlingen bedömdes av oberoende bedömare före behandlingsstart (N = 93), efter sex månader (N = 78) och ett år efter behandlingsstart (N = 63). Primära utfallsmått var traumasymtom (självskattade och bedömda med strukturerad symtomdiagnostik av oberoende bedömare). Sekundära utfallsmått var symtom på ångest, depression och beteendestörningar.
Såväl TF-KBT som SeB hade goda effekter på traumasymptom och det förelåg inga statistiskt säkerställda skillnader mellan grupperna över tid. Patienterna hade också höga nivåer av annan psykiatrisk problematik som depression, beteendeproblem och andra ångestsymtom, och även på dessa symtom hade behandlingarna effekt. Betydelsen av att studien är gjord på en mottagning där personalen har hög kompetens och stor erfarenhet av traumabehandling diskuteras.
Slutsatser
•Patienter inom BUP som varit utsatta både för barnmisshandel och bevittnat våld mellan de vuxna är en stark riskgrupp som ofta också varit utsatta för våld utanför familjen. Dessa patienter skiljer sig från övriga patienter genom att ha flera självskattade symtom och oftare uppfylla diagnoskriterierna för PTSD, trots att våldet ofta ligger några år tillbaka i tiden.
•Studien visar på vikten av att rutinmässigt fråga om familjevåld vid nybesöket inom BUP. Upptäckt av våldsutsatthet är en förutsättning för att kunna skydda barn mot fortsatt våld och väga in betydelsen av dessa livshändelser i den differentialdiagnostiska bedömningen.
•TF-KBT är en effektiv metod som kan användas för barn inom BUP med traumasymtom.

Vetenskaplig sammanfattning av projektet

Utgångspunkten för projektet var att preliminära siffror angett att 20 - 30 % av patienterna inom barn- och ungdoms¬psykiatrin (BUP) i Sverige har utsatts för våld i sin familj, antingen direkt (barn¬misshandel, sexuella övergrepp) eller indirekt (bevittnat våld mot en förälder).
Traumafokuserad kognitiv beteendeterapi (TF-KBT) är den metod som har starkast stöd i internationell forskning, men det saknas fortfarande studier av metodens effektivitet för sårbara grupper (till exempel barn utsatta för familjevåld och multitraumatiserade barn), dokumentation av metodens effektivitet för andra symtom än traumasymtom (depression, ångest, beteendeproblem) och studier utförda av forskare utan koppling till metodens upprättshavsinnehavare. Det saknas också svenska studier av effekten av TF-KBT jämfört med annan barnpsykiatrisk behandling.
Syfte
Syftet med projektet var att öka kunskaperna om:
(1)hur stor andel BUP-patienter som har varit utsatta för våld i sin familj, och vilka typer av våld de har varit utsatta för. Kartläggningen var också nödvändig för att kunna identifiera våldsutsatta patienter med allvarliga traumasymtom för inklusion i behandlings¬studien (se nedan).
(2)vilka former av psykisk ohälsa som är vanligast hos patienter som varit utsatta för våld i sin familj, och om uttrycken för psykisk ohälsa skiljer sig från BUP-patienters i allmänhet
(3)hur traumafokuserad kognitiv beteendeterapi (TF-KBT) fungerar jämfört med sedvanlig behandling för patienter som utsatts för våld i sin familj och utvecklat allvarliga posttraumatiska symtom
Metod
Datainsamling
Projektet har genomförts vid BUP Gamlestaden i Göteborg, som är en öppenvårds¬mottagning med ett upptagningsområde som innefattar några av Göteborgs socialt mest utsatta stadsdelar.
Två i huvudsak överlappande urval av patienter har ingått i prevalensstudien respektive behandlingsstudien. Data för prevalensstudien (frågeställning 1 och 2) samlades in från 2011-03-01 till 2014-02-28. Patienter inkluderades i behandlingsstudien (frågeställning 3) från 2012-01-01 t o m 2014-06-30 tills 86 patienter hade påbörjat behandling och den sista uppföljningsintervjun gjordes 2015-08-01.
Det första inklusionskriteriet för deltagande i behandlingsstudien var om barn eller förälder rapporterade utsatthet för minst två händelser av, psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld (enligt en kortversion av CTS2, se nedan). Därefter bedömdes risk för fortsatt våldsutsatthet med en strukturerad risk-/skyddsintervju som utvecklats inom projektets ram. Det andra inklusionskriteriet var att patienten hade minst fem traumasymtom enligt DSM IV-diagnosen PTSD (bedömd med K-SADS, se nedan).
Exklusionkriterier var om patienten var i behov inläggning, hade psykotiska symtom, frågeställning autism eller mental retardation. Om patient eller deltagande förälder inte kunde genomföra behandling utan tolk, exkluderades ärendet.
Patienter lottades därefter till TF-KBT eller "sedvanlig behandling" (SeB), och undersöktes av oberoende bedömare vid tre tillfällen: före behandling (T1) efter avslutad behandling (eller om den fortfarande pågick efter 6 månader) (T2), samt ett år efter påbörjad behandling (T3).
Behandlingsprojektet anmäldes 2012-02-16 till International Standard Randomised Controlled Trials Number (www.isrctn.com) och fick registreringsnummer ISRCTN58027256.
Av behandlarna var 2 socionomer och 8 psykologer och de hade alla minst grundläggande psykoterapiutbildning.
Behandlingsföljsamheten kontrollerades av en extern bedömare utbildad i TF-KBT av metodens upphovspersoner på 24 slumpmässigt valda ljudinspelade behandlingar (13 TF-KBT och 11 SeB) avseende patienter som fullföljt behandlingen och deltagit i T2-mätningen.
Instrument
Föräldrar till patienter i åldern fem till 17 år besvarade frågor om partnervåld med formuläret Partner Violence Screening (PVS). Barn i åldern nio till 17 år besvarade frågor om potentiellt traumatiska upplevelser (Lifetime Incidence of Traumatic Events – LITE).
I de fall där patienten rapporterade att det förekommit våld angav patienten också hur ofta detta förekommit (LITE-frequence) samt hur starkt barnet påverkats av våldet (LITE – impact).
Tonåringar (13-17 år) ombads också att fylla i frågeformulär med avseende på symtom på psykisk ohälsa (Strengths and difficulties questionnaire – SDQ). Psykiatrisk diagnos inhämtades från journal.
Patienter eller föräldrar som i kartläggningen identifierades som våldsutsatta bedömdes med avseende på omfattningen av våldsutsatthet med strukturerade frågor för vuxna (en kortversion av Conflict Tactics Scale 2 – CTS-B) och för barn med en anpassad CTS-skala.
I behandlingsstudien var de primära utfallsmåtten självrapporterade traumasymtom och behandlarbedömda traumasymtom samt DSM IV-diagnos med strukturerad diagnostisk intervju (K-SADS). Sekundära utfallsmått var andra psykiatriska symtom (depression, ångest och beteendeproblem) enligt DSM IV och generell psykiatrisk problematik enligt föräldraskattningar på Strengths and difficulties questionnaire – SDQ. Sex av mottagningens behandlare utbildades av en barnpsykiater som godkänts som utbildare av K-SADS intervjuns konstruktör Joan Kaufman. Vid T2 var intervjuaren inte blind för vilken behandling som patienten fått, men behandlare bedömde enbart patienter som behandlats av annan behandlare, de bedömde alltså inte sina egna patienter.
Statistiska analyser
Prevalensstudien. Både våldsutsatta och ej våldsutsatta patienter analyserades först rörande bakgrundsfaktorer och förekomsten av våldsutsatthet (n = 578). Patienter utsatta för familjevåld (barnmisshandel och/eller bevittnat våld) jämfördes med de icke våldsutsatta. I övriga analyser inkluderades endast patienter som varit våldsutsatta (n = 291). I dessa analyser jämfördes två grupper; de som utsatts för en typ av våld med de som var dubbelt utsatta. Chi2 test användes för att räkna ut samstämmigheten mellan barn- och föräldraraporterat partnervåld. Hierarkisk regressionsanalys användes för att anlysera olika faktorers påverkan på självrapporterade symtom och självrapporterad påverkan av våldet. Logistisk regressionsanalys användes för att analysera olika faktorers samband med PTSD diagnos.
Behandlingstudien. Effekten av TF-KBT och SeB mättes med beroende t-test på självrapporterade traumasymtom vid T1, T2 och T3 och traumasymtom bedömda av oberoende bedömare vid T1 och T2. Utöver analyser av de som fullföljde T2 och T3 intervjuerna gjordes s.k. ”intent to treat analyser” (ITT) för att ta hänsyn till bortfall. I ITT-analyserna lades värden in från T1 i de fall där deltagarna inte fullföljt T2 och/eller T3 med den konservativa utgångspunkten att i de fallen skulle ingen förändring skett. Sekundära utfallsmått var psykiatriska symtom generellt, depression, ångest samt beteendeproblem. ANCOVA-beräkningar gjordes för att analysera utfall av behandling mellan TF-KBT gruppen och SeB där T2 respektive T3 användes som beroende variabel, grupp som fixerad och värdet vid T1 som kovariat. För att beräkna effektstorlekar för förändringar över tid inom grupperna användes en modell (dav) som rekommenderas av Lakens (22). Jämförelser av förändringar över tid mellan grupperna har gjorts med den modell (dppc) som rekommenderats av Morris (23). Eventuella skillnader i förändring av diagnoser före och efter behandling i de två grupperna analyserades med Chi2 beräkningar.
Resultat
Andelen BUP-patienter som varit utsatta för våld i sin familj, och vilka typer av våld de varit utsatta för
Av de tillfrågade barnen rapporterade 36 % att de bevittnat våld mellan föräldrar och av de vuxna (88 % mammor) rapporterade 33 % att de varit utsatta för våld av en nuvarande eller för detta partner. Samstämmigheten mellan barn och föräldrars rapportering om förekomst av partnervåld var förhållandevis hög (77 %) trots att det uppgifterna inhämtats med hjälp av två olika formulär med delvis olika formulering av våld mellan vuxna.
Totalt rapporterade hälften av de barnpsykiatriska patienterna utsatthet för någon typ av familjevåld. Andelen patienter som rapporterade att de enbart utsatts för direkt våld var 14 % och en lika stor andel (14 %) uppgav att de enbart hade bevittnat våld mellan föräldrar, medan 22 % rapporterade båda formerna av familjevåld (dubbelt utsatta).
Bland patienter som hade utsatts för någon typ av familjevåld hade nästan hälften också utsatts för våld utanför familjen. Debuten för familjevåld förekom i genomsnitt två och ett halvt år tidigare än första händelsen av våld utanför familjen.
Analyser av svaren från de patienter som bedömdes med den strukturerade risk-/skyddsbedömningen inför eventuell inklusion i behandlingsstudien visar att dessa patienter utsatts för allvarligt våld både psykiskt och fysiskt.
Patienterna rapporterade att våldet utövats av både mammor och pappor, med den skillnaden att våld som rapporterades ha förekommit under det senaste året oftare utövats av mamman (oftast boendeföräldern) medan våld som förekommit längre tillbaka i tiden oftare utövades av pappan (umgängesföräldern).
Drygt hälften av de 78 patienterna hade upplevt både misshandel, försummelse och dysfunktionella familjeförhållanden. Sammanfattningsvis hade en stor andel av patienterna som deltog i behandlingsstudien varit utsatta för multipla allvarliga livshändelser, och en hög grad av omsorgssvikt.
Vilka former av psykisk ohälsa är vanligast hos BUP-patienter som varit utsatta för våld i sin familj? Skiljer detta sig åt från BUP-patienter i allmänhet?
De dubbelt utsatta patienterna (barnmisshandel & bevittnat våld mellan vuxna) hade fler självskattade symtom generellt och fler beteendeproblem jämfört med patienter som utsatts för endast en typ av våld. De dubbelt utsatta hade också oftare PTSD-diagnos och skattade våldsupplevelserna mera negativt än de patienter som enbart utsatts direkt eller enbart bevittnat våld mellan föräldrar. Det fanns inga skillnader mellan dubbelt och enkelt utsatt rörande diagnosgrupperna anpassningsstörning, ångeststörningar, förstämningssyndrom eller beteendestörningar.
Behandling av BUP-patienter som varit utsatta för våld i sin familj—traumafokuserad kognitiv beteendeterapi (TF-KBT) kontra sedvanlig behandling (SeB)

Enbart TF-KBT visade en statistiskt säkerställd skillnad mellan T1 och T2 avseende posttraumatiska symtom. Mellan T1 och T3 visade däremot båda behandlingarna statistiskt säkerställda skillnader. Effektstorlekarna var för TF-KBT-gruppen måttliga till stora medan de för SeB-gruppen var små till måttliga.
På allmän psykisk ohälsa visade båda grupperna statistiskt säkerställda förändringar i positiv riktning såväl mellan T1 och T2 som mellan T1 och T3. Effektstorlekarna var för TF-KBT gruppen måttliga. För SeB gick de från att vara små från T1 till T2 till att vara måttliga, gränsande till stora från T1 till T3.
Vi fann inga statistiskt säkerställda skillnader mellan TF-KBT och SeB när interaktionseffekten (tid*grupp), dvs. jämförelse mellan förändringar i grupperna över tid (T1 - T2, resp. T1 - T3) beräknades med ANCOVA (TSCC-PTS: T1-T2, F = 0,736 p > 0,05, dppc = 0,33; T1-T3, F = 0,479; p > 0,05 , dppc = 0,18; TSCC-Tot: T1-T2, F = 0,189 p > 0,05, dppc = 0,09; T1-T3, F = 0,067 p > 0,05; dppc = -0,06.),

ITT analyserna visade likartade resultat som analyserna för de som fullföljt till respektive mättillfälle vad beträffar statistiskt säkerställda skillnader i grupperna över tid och mellan grupperna över tid.
det gällde förändringar över tid i respektive grupp, som mellan grupperna över tid.
Båda grupperna visade statistiskt säkerställda positiva förändringar mellan de två intervjutillfällena för samtliga skalor utom depressionsskalan för SeB-gruppen. Effektstorlekarna var genomgående högre för TF-KBT gruppen (från 0,40 till 0,90) än för SeB (0,23 till 0,63), men när interaktionseffekterna beräknades förelåg inga statistiskt säkerställda skillnader (PTSD: F = 0,624, p > 0,05, dppc = 0,17; Depression F = 0,934, p > 0,05, dppc = 0,21; Ångest F = 0,916, p > 005, dppc = 0,04; Beteendeproblem F = 0,071, p > 005, dppc = 0,03; Total F = 0,803, p > 0,05, dppc = 0,17).

Avslutningsvis testades även eventuella förändringar i diagnos mellan T1 och T2. Cirka
en tredjedel av patienterna hade inte kvar sin huvuddiagnos som oftast var PTSD, eller så var denna i remission, medan två tredjedelar hade kvar sin diagnos. Förändring i diagnos mellan TF-KBT och SeB gruppen skilde sig inte från varandra (χ2 = 0,050, p > 0,05)

Diskussion
Prevalensstudien. Utsatthet för direkt respektive bevittnat våld mellan föräldrar var minst 5 gånger högre bland patienter på denna BUP-mottagning jämfört med barn i normalbefolkningen. Det finns starka skäl att uppmärksamma våldsutsatta patienter inom BUP genom att rutinmässigt fråga om våld.
Den rutinmässiga kartläggningen, som gjordes skriftligt, identifierade många fler våldsutsatta jämfört med vad som identifierades tidigare utan aktiv kartläggning eller genom muntlig kartläggning. I forskningsprojektet har viktiga hinder hos behandlare för att införa rutinmässig kartläggning identifierats. Studien visar att det är viktigt att frågan till patienter inom BUP om utsatthet för familjevåld sker rutinmässigt för att våldet ska upptäckas.
Samstämmigheten mellan patientens och boendeförälderns rapportering av förekomst av våld mellan vuxna var god (77 %) jämfört med andra studier.
Upptäckt av våldsutsatthet kräver att personalen utbildas och får stöd i processen att föra in frågor om våldsutsatthet i nybesöket. Frågor om våld måste tas upp i enrum med såväl barn som föräldrar, vilket kan skilja sig från den på många mottagningar vanligaste formen av nybesök – familjesamtal. Även förekomst av våld utanför familjen är viktigt att uppmärksamma. I synnerhet patienter som är dubbelt utsatta skiljer sig från andra patienter genom att ha flera symtom och oftare en PTSD-diagnos. Resultatet tyder på att våldsutsatta barn är en viktig grupp med behov av särskild uppmärksamhet. En särskilt grupp är också de som dessutom utsätts för omsorgsbrist och lever i dysfunktionella familjer.
Upptäckt av våldsutsatthet är i sin tur en förutsättning för att kunna skydda patienten mot fortsatt våld och väga in betydelsen av våldsutsattheten i den differentialdiagnostiska bedömningen.

Behandlingsstudien, som är en av få som har gjorts på TF-KBT med en klinisk population på en vanlig BUP mottagning, visade att denna metod hade god effekt på patienternas posttraumatiska symtom, även om symtomminskningen oftast inte var så stor att PTSD-diagnosen var helt i remission sex månader efter behandlingsstart. Patienterna i den aktuella studien hade också höga nivåer av annan psykiatrisk problematik som depression, beteendeproblem och ångestsymtom, och även på dessa symtom hade behandlingen effekt. Däremot visade inte TF-KBT en statistiskt säkerställd bättre effekt jämfört med SeB. Det kan finnas flera olika anledningar till detta.
Två tredjedelar av patienterna i vår studie hade utsatts för emotionell eller fysisk omsorgsbrist, en tredjedel var placerade utanför hemmet, i en tredjedel hade levt i familjer där minst en förälder missbrukat alkohol eller droger. Data från vår studie visar alltså att patienterna var multitraumatiserade, vilket kan antas göra det svårare att uppnå effekt i behandlingen. Cohen m.fl. rekommenderar att behandlingen i sådana komplicerade fall dels kan behöva förlängas (till 25-30 sessioner), och dels att den stabiliserande komponenten i behandlingen behöver utökas. I föreliggande studie har behandlingen mellan T1 och T2 genomförts utan denna anpassning.
En annan anledning till att vi inte fann någon skillnad mellan TF-KBT och SeB kan vara jämförelsebehandlingen, dvs det vi kallar sedvanlig behandling (SeB). Medvetenheten och utbildningsnivån kring psykisk traumatisering var överlag hög bland behandlarna och i synnerhet SeB-behandlarna hade genomgående lång yrkeserfarenhet. Till exempel fick två tredjedelar av patienterna i SeB gruppen EMDR-behandling.

Avslutningsvis vill vi dock konstatera att utifrån jämförelse av effektstorlekarna för förändring med andra liknande studier ter det sig som om TF-KBT är en effektiv behandlingsmetod för barn som uppvisar traumasymtom när det förekommer våld i familjen, men att även SeB åtminstone vid den aktuella mottagningen där bl. a EMDR ingår som en del i behandlingsrepertoaren ter sig som en effektiv behandlingsinsats. Fördjupade analyser kommer att göras för att svara på vilka komponenter som kan ha bidraget till att behandlingseffekten vid SeB var lika god som vid TF-KBT.
Andra frågeställningar som kommer att bli aktuella i fortsatta analyser av materialet är betydelsen av om behandlingen hade ett tydligt traumafokus eller ej, dos-responseffekter, dvs om antalet sessioner i respektive behandling hade betydelse för utfallet, patienternas totala psykosociala belastning (ACE-faktorer), samt terapeutfaktorer som utbildning, yrkeserfarenhet, handledning etc.

Typ av projekt

Forskningsprojekt

MeSH-termer för att beskriva typ av studier

checked Kohortstudier (Cohort Studies)
checked Randomiserad klinisk prövning (Randomized Controlled Trial)


(Only selected options are displayed. Click here to display all options)

MeSH-termer för att beskriva ämnesområdet

information Added MeSH terms
Child Abuse
Abuse of children in a family, institutional, or other setting. (APA, Thesaurus of Psychological Index Terms, 1994)
Child Psychiatry
The medical science that deals with the origin, diagnosis, prevention, and treatment of mental disorders in children.
Domestic Violence
Deliberate, often repetitive, physical abuse by one family member against another: marital partners, parents, children, siblings, or any other member of a household.
Diagnosis
The determination of the nature of a disease or condition, or the distinguishing of one disease or condition from another. Assessment may be made through physical examination, laboratory tests, or the likes. Computerized programs may be used to enhance the decision-making process.
Randomized Controlled Trial
Work consisting of a clinical trial that involves at least one test treatment and one control treatment, concurrent enrollment and follow-up of the test- and control-treated groups, and in which the treatments to be administered are selected by a random process, such as the use of a random-numbers table.
Multiple Trauma
Physical insults or injuries occurring simultaneously in several parts of the body.
Child Psychology
The study of normal and abnormal behavior of children.

Projektets delaktighet i utbildning

checked Avhandling
checked Licentiat
checked D-uppsats / Magisterexamen
checked Specialistutbildning psykolog
checked PTP-tjänst psykolog


(Only selected options are displayed. Click here to display all options)

Registrering i andra projektdatabaser

International Standard Randomised Controlled Trials Number (www.isrctn.com registreringsnummer ISRCTN58027256

2. Projektorganisation och finansiering

Arbetsplatser involverade i projektet

information Added workplaces
Statligt - Universitet - Göteborgs universitet - Samhällsvetenskapliga fakulteten - Psykologiska institutionen [1954 - ]

Medarbetare

Anders Broberg
Annan tjänstetitel, Göteborgs Universitet, Psykologiska Institutionen
Ulf Axberg
Universitetslektor , Psykologiska institutionen, Göteborgs Universitet

Finansiering

Grant provider: Brottsoffermyndigheten (Reference number: 09170/2010)
Decided and approved
Grant reciever: Ole Hultmann
Applied 2009-03-30 for a contribution of 2,352,510 SEK intended for Randomiserad klinisk prövning
Decision 2009-12-21 with a contribution of 1,500,000 SEK and is available 2010-01-01 till 2013
Grant provider: Allmänna barnhuset (Reference number: -)
Decided and approved
Grant reciever: Ole Hultmann
Applied 2009-09-01 for a contribution of 1,162,422 SEK intended for Randomiserad klinisk prövning
Decision 2010-02-22 with a contribution of 740,000 SEK and is available 2010-03-01 till 2013
Grant provider: Majblommans Riksförbund (Reference number: -)
Decided and approved
Grant reciever: Ole Hultmann
Applied 2009-09-01 for a contribution of 180,000 SEK intended for Randomiserad klinisk prövning
Decision 2010-03-01 with a contribution of 180,000 SEK and is available 2010-09-01 till 2011
Grant provider: FORTE (Reference number: 2011-0350)
Decided and approved
Grant reciever: Anders Broberg
Applied 2011-01-01 for a contribution of 3,045,058 SEK intended for Randomiserad klinisk prövning
Decision 2011-03-01 with a contribution of 1,600,000 SEK and is available 2012-01-01 till 2015
Total applied sum: 6,739,990 SEK | Total granted sum: 4,020,000 SEK

3. Processen och projektets redovisning

Hur långt har projektet framskridit?

Projektet slutfört

Projektstart (när planeringen påbörjas och börjar dokumenteras skriftligt)

2011-03-01

Datum då projektet är slutrapporterat

2016-04-30

Detaljerad projektbeskrivning

Barn som upp upplever våld i sin familj – kartläggning och behandling av patienter inom barn och ungdomspsykiatrisk öppenvård (BUP).

Syftet med projektet är att öka kunskaperna om: (1) hur stor andel av BUP-patienter i åldern 9-17 år som har varit utsatta för våld i sin familj, och vilka typer av våld de har varit utsatta för, (2) vilka former av psykisk ohälsa som är vanligast hos patienter som varit utsatta för våld i sin familj, och om uttrycken för psykisk ohälsa skiljer sig från BUP-patienters i allmänhet, (3) hur det fungerar att implementera metoder för risk-/skyddsbedömningar i sedvanlig BUP-verksamhet och (4) hur trauma-fokuserad kognitiv beteendeterapi (TF-KBT) fungerar jämfört med ordinarie behandling för patienter som utsatts för våld i sin familj och utvecklat allvarliga traumasymtom. Studien genomförs vid barn- och ungdomspsykiatrisk öppenvård i Göteborg genom att samtliga nybesök i åldern 5-17 år kartläggs under 2012-2014 med avseende på utsatthet för våld i familjen. De utsatta patienterna bedöms med en strukturerad risk-/skyddsbedömning samt lottas till studiebehandling eller ”sedvanlig behandling”. Projektet avrapporteras löpande 2015 – 2016.

Informationen här är anpassad utifrån riktlinjer för funktionshindrade (WAI), framtagna av W3C. Sidorna använder cookies. Genom att använda sidorna godkänner du användandet av cookies. FoU i Sverige är en del av Researchweb.

Förekomst, bedömning och behandling inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) av patienter som utsatts för våld i familjen, from FoU i Sverige
http://www.researchweb.org/is/en/sverige/project/215891