logotyp för FoU i Sverige
En kartläggning av vårdpersonalens kunskap om basala hygienrutiner
-Enkätundersökning på Skaraborgs sjukhus
En kartläggning av vårdpersonalens kunskap om basala hygienrutiner
-Enkätundersökning på Skaraborgs sjukhus

Document number : 75791
Created by: Marita Johansson, 2011-04-08
Last revised by: Marita Johansson, 2011-07-20
Document created in: FoU i Sverige

Not updatedNot updated

1. Översiktlig projektbeskrivning

Sammanfattning av projektet

Bakgrund: En vårdrelaterad infektion (VRI) är en av de vanligaste komplikationer som drabbar patienter som vårdas på sjukhus eller andra vårdinrättningar; uppskattningsvis drabbas cirka 10 % av patienterna. Basala hygienrutiner är en effektiv metod för att förhindra kontaktsmitta och därmed minska spridningen av VRI. Enligt Socialstyrelsens föreskrifter om basala hygienrutiner inom hälso- och sjukvården ska vårdpersonalen för att begränsa VRI iaktta dessa åtgärder vid all undersökning, behandling eller annan direktkontakt med patienten.

Syfte: Syftet med studien var att kartlägga vårdpersonalens kunskaper om basala hygienrutiner och om det finns faktorer som påverkar följsamheten till de basala hygienrutinerna.

Metod: Studien hade en kvantitativ ansats med icke experimentell design, där personalens kunskaper om basala hygienrutiner beskrevs och mättes. Hypoteser utformades och testades. Deskriptiv- och sambandsanalys genomfördes på resultatet.

Resultat: Kunskapsnivån hos personalen är relativt hög men förbättringspotential finns. Det finns en tendens till högre följsamhet när kunskapsnivån ökar. Till viss del påverkar olika faktorer följsamheten till hygienrutinerna, bland annat tillgång till desinfektionsmedel och tvättställ samt akuta situationer.

Slutsats: Författarna till föreliggande studie anser att utbildning bör ingå som ett obligatoriskt moment vid anställning vid Skaraborgs Sjukhus, samt att det bör finnas en plan för uppdatering av vårdpersonalens kunskaper om basala hygienrutiner.

Förslag på fortsatt forskning: Författarna till föreliggande studie har planer på att göra en litteraturstudie för att kartlägga de mest effektiva sätten att öka vårdpersonalens följsamhet till de basala hygienrutinerna. Denna litteraturstudie skall kombineras med de svar respondenterna givit i föreliggande studie, angående under vilka former de helst vill ha vidare utbildning/information i detta ämne. En punktprevalensstudie har under våren 2011 gjorts i hela Sverige, för att se hur följsamheten är till de basala hygienrutinerna. Utifrån denna studie, framför allt vad som framkommer på SkaS, samt de svar respondenterna uppgivit i föreliggande studie, kan det vara av intresse att fördjupa sig i orsaken till eventuella brister i följsamhet till de basala hygienrutierna. Detta kan göras genom en intervjustudie. Cromer et al (2008) anser att direkt observation är den mest pålitliga metoden för att mäta följsamheten till de rutiner som gäller för handhygienen, samt att detta kan vara användbart inom alla vårdgivarinstitutioner (Ibid). Detta är ytterligare en planerad framtida delstudie i ämnet.

Typ av projekt

Forskningsprojekt

MeSH-termer för att beskriva ämnesområdet

information Added MeSH terms
Clinical Competence
The capability to perform acceptably those duties directly related to patient care.
Inservice Training
On the job training programs for personnel carried out within an institution or agency. It includes orientation programs.
Teaching
The educational process of instructing.
Health Facilities
Institutions which provide medical or health-related services.
Nursing Staff
Personnel who provide nursing service to patients in an organized facility, institution, or agency.
Quality Assurance, Health Care
Activities and programs intended to assure or improve the quality of care in either a defined medical setting or a program. The concept includes the assessment or evaluation of the quality of care; identification of problems or shortcomings in the delivery of care; designing activities to overcome these deficiencies; and follow-up monitoring to ensure effectiveness of corrective steps.
Sweden
Description missing

Projektets delaktighet i utbildning

not checked Avhandling
checked D-uppsats / Magisterexamen
not checked C-uppsats / Kandidatexamen
not checked ST-läkarutbildning
not checked Annan utbildning
not checked Ej del i utbildning

2. Projektorganisation och finansiering

Arbetsplatser involverade i projektet

information Added workplaces
Landsting - Västra Götalandsregionen - Specialiserad vård - Skaraborgs sjukhus
Enkätundersökningen genomförs på hela Skaraborgs sjukhus.

Ekonomiska stöd till projektet

Grant provider: Intresseföreningen för infektionssjuksköterskor i Sverige- IFIS
Decided and approved
Grant reciever: Maritha Johansson och Helena Björk
Applied 2010-10-29 for a contribution of 10 000 SEK intended for Resor till seminarier och handledningstillfällen i Växjö.
Decision 2011-01-21 with a contribution of 10000 SEK and is available 2011-01-25-2011-12-3
Grant provider: FoU-centrum SkaS (Reference number: VGSKAS-181941)
Decided and approved
Grant reciever: Maritha Johansson och Helena Björk
Applied 2011-02-21 for a contribution of 50 000 SEK intended for Personalkostnader, material (papper, kuvert och kostnad för kopiering) samt resor till seminarier och handledningstillfällen i Växjö.
Decision 2011-04-07 with a contribution of 34000 SEK and is available 2011-01-31-2011-12-3
Total applied sum: 60 000 SEK | Total granted sum: 44 000 SEK

3. Processen och projektets redovisning

Pågående aktiviteter

not checked Planering och förberedelse före datainsamling
not checked Datainsamling pågår
not checked Analys av insamlade data pågår
checked Författande av skriftlig redovisning / publikation pågår
not checked En eller flera publikationer från projektet är publicerade
not checked Slutfört och inget mer görs inom ramen för detta projekt

Projektstart (när planeringen påbörjas och börjar dokumenteras skriftligt)

2011-01-03

Datum för påbörjande av datainsamling

2011-03-14

Länk till webbplats / webbsida

http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-13382

Tillämpning av resultat - tidsaspekt (projektledarens bedömning)

Resultaten kommer sannolikt att tillämpas inom 5 år från projektslut.

Tillämpning av resultat - genomslag (projektledarens bedömning)

Hos samma huvudman utanför projektledarens arbetsplats

Tillämpning av resultat - beskrivning

Målet för den vårdhygieniska verksamheten är att minimera VRI (Hambræus & Tammelin, 2006), och i år har Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) ökat den nationella satsningen för att minska VRI i Sverige. Syftet är att öka riskmedvetandet hos alla som kan påverka patientsäkerheten, att förbättra säkerhetskulturen samt att utforma rutiner, processer och strukturer så att det är lätt att göra rätt och svårt att göra fel (SKL Online, 2011a). Vid sökning via Smittskyddsinstitutet (http://www.smittskyddsinstitutet.se) och Socialstyrelsen (http://www.socialstyrelsen.se/) samt i databaserna Medline, CINAHL och ELIN@lnu.se har få svenska studier hittats som berör vårdpersonalens kunskaper om basala hygienrutiner. Vi vill därför kartlägga vilka kunskaper vårdpersonalen på Skaraborgs sjukhus (SkaS) har om basala hygienrutiner samt hur de vill att vidare utbildning ska ske. Enheten för vårdhygien kan använda resultatet av studien vid planering av utbildning i basala hygienrutiner. Vårt mål är att studien även ska generera kunskap som är av nationell nytta, och leda vidare till ytterligare studier om basala hygienrutiner i Sverige.

4. Detaljerad projektbeskrivning

Bakgrundsbeskrivning

Sedan 60- talet arbetas det i Sverige med vårdhygienska frågor i syfte att identifiera
risksituationer och arbeta fram rutiner för att förhindra uppkomst av, och motverka VRI.
Socialstyrelsen definierade 1979 begreppet sjukhusinfektion, som idag benämns vårdrelaterad infektion (Lundholm, 2006; Smittskyddsinstitutet Online, 2011).

Vårdrelaterade infektioner

En VRI definieras som” varje infektionstillstånd som drabbar patienter till följd av sjukhusvistelse eller behandling i öppen vård, oavsett om det sjukdomsframkallande ämnet tillförts i samband med vården eller härrör från patienten själv, samt oavsett om infektionstillståndet yppas under eller efter vården. Med sjukhusinfektion avses även infektionstillstånd som personal ådragit sig till följd av arbetet” oavsett vårdgivare och vårdform (Lundholm, 2006).

En VRI är en av de vanligaste komplikationer som drabbar patienter som vårdas på sjukhus eller andra vårdinrättningar, och uppskattningsvis drabbas cirka 10 % av patienterna (Lundholm, 2006). Sverige är inte ensamma om problemet utan VRI förekommer överallt i värden och drabbar flera hundra miljoner patienter varje år. VRI medför ett ökat lidande för patienterna som drabbas, längre vårdtider samt ökade kostnader för sjukvården och samhället (Lundholm, 2006; WHO Online). Förekomsten av VRI varierar internationellt, men även inom olika länder (Burke, Smith, Sveinsdóttir & Willman, 2008). Världshälsoorganisationen (WHO) grundade 2004 the World Alliance for Patient Safety, vars högsta prioritet är att öka den globala patientsäkerheten genom att reducera VRI (WHO Online, 2010; Larson, Girard, Pessoa-Silva, Boyce, Donaldson & Pittet, 2006). Kampanjen ”Clean Care is Safer Care” inleddes 2005 för att förebygga VRI. Kampanjen inriktas på handhygien, och riktlinjer har utarbetats för att främja en säker handhygien inom vården och minska smittspridning via personalens händer (WHO Online, 2010; SKL, 2011). Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) samarbetar nu med Smittskyddsinstitutet (SMI) för att sätta ihop arbetsgrupper som ska arbeta med att anpassa och översätta olika delar i detta projekt till svenska förutsättningar. Målet är att materialet ska vara färdigt i början av 2012, för att sedan kunna spridas till hälso- och sjukvårdens alla målgrupper (SKL, 2011a).

Riskfaktorer

Flera faktorer spelar in vid uppkomsten av VRI. Patientens immunförsvar, ålder, underliggande sjukdomar, trauma, undersökningar och behandlingar är exempel på faktorer som har betydelse (Lundholm, 2006). Andra riskfaktorer är förekomsten av invasiva instrument, ökad trycksårsrisk på Nortonskalan och sängläge (Burke et al, 2008). Exogena mikroorganismer från smittkälla i omgivningen kan överföras via vårdpersonalens händer eller kläder och orsaka patientens VRI, men även endogena mikroorganismer från patientens egen normalflora kan orsaka infektion (Lundholm, 2006). En annan faktor som ökar uppkomsten och spridningen av VRI är brist på engagerade och specialutbildade hygiensjuksköterskor samt bristfällig spridning av information samt otillräckliga och inaktuella riktlinjer för de basala hygienrutinerna (Burke et al., 2008). Även strukturella faktorer som till exempel färre vårdplatser, överbeläggningar och brist på resurser såsom enkelrum samt personalens följsamhet till de basala hygienrutinerna har betydelse för uppkomsten av VRI (Ibid). Enbart det faktum att patienten ligger på enkelrum innebär att vårdpersonalen är extra noggrann med de basala hygienrutinerna, oavsett vad patienten vårdas för (Swoboda, Earsing, Strauss, Lane & Lipsett, 2007).

Smittvägar

Det är av stor vikt att vårdpersonalen känner till de olika smittvägarna, för att kunna begränsa smittspridning inom sjukvården. Indirekt kontaktsmitta via tillfälligt förorenade händer är den vanligaste smittvägen, och därför är handhygienen ett viktigt moment i de basala hygienrutinerna. En annan vanlig smittväg är indirekt kontaktsmitta via vårdpersonalens kläder, och genom att använda plastförkläde kan kläderna skyddas och smittspridningen minskas (Ransjö & Åneman, 2006).

Basala hygienrutiner

Basala hygienrutiner (handhygien, användning av handskar samt plastförkläde/skyddsrock vid patientvård) är en effektiv metod för att förhindra kontaktsmitta (Ransjö & Åneman, 2006). Enligt Socialstyrelsens föreskrifter om basala hygienrutiner inom hälso- och sjukvården ska vårdpersonalen för att begränsa VRI iaktta dessa åtgärder vid all undersökning, behandling eller annan direktkontakt med patienten (SOSFS 2007:19).

Handhygien

Händerna och underarmarna ska vara fria från armbandsur och smycken. Händerna ska desinfekteras med ett alkoholbaserat handdesinfektionsmedel eller annat medel med motsvarande effekt, omedelbart före och efter varje direktkontakt med en patient samt både före och efter användning av handskar (Ransjö & Åneman, 2006). Händerna ska endast om de är synligt smutsiga tvättas med vatten och flytande tvål innan de desinfekteras. Vid vård av en patient med gastroenterit ska händerna alltid tvättas med vatten och flytande tvål före desinfektion. Det är viktigt att händer som har tvättats är helt torra innan de desinfekteras, för att inte desinfektionsmedlet ska spädas ut. Alkoholbaserat desinfektionsmedel är effektivt och tar snabbt bort de transienta bakterierna, som förorenat händerna tillfälligt och inte tillhör normalfloran (Ibid). Bakteriemängden reduceras med ca 60 % vid handtvätt med tvål och vatten och 85% vid desinfektion av händerna (Girou, Loyeau, Legrand, Oppein, Brun & Buisson, 2002).

Att tvätta händerna innebär ofta stora påfrestningar på huden. Torr och narig hud leder till en ökad bakterieansamling, och innebär i sig en ökad smittspridningsrisk (Larson et al, 2006; Walander, 2006). Därför är det viktigt att vid behov smörja in händerna med handbalsam, så att de hålls mjuka och smidiga (Ibid). Den största bakteriekoncentrationen finns under naglarna, därför är det viktigt att dessa hålls korta och att inget färgat nagellack används. På vissa ställen poängteras att inte heller ofärgat nagellack får användas, på grund av att bakterier lätt samlas i avskavt nagellack, oavsett färg (Walander, 2006).

Handskar

Skyddshandskar för engångsbruk ska användas vid kontakt med eller risk för kontakt med kroppsvätskor eller annat biologiskt material. Skyddshandskarna ska tas av direkt efter ett arbetsmoment och bytas mellan olika vårdmoment hos patienten samt även mellan vård av olika patienter (Ransjö & Åneman, 2006). Användning av handskar innebär en risk att drabbas av eksem och andra hudirritationer; därför är handskar av plast att föredra framför latex, och handskar bör inte användas mer än nödvändigt (Ibid).

Handskar skyddar händerna från att bli kraftigt förorenade vid kontakt med kroppsvätskor och utsöndringar, som ofta innehåller stora bakteriemängder (Ransjö & Åneman, 2006). Handskarna minskar risken att händerna ska bli förorenade vid kontakt med Vancomycinresistenta Enterokocker (VRE) med ca 70 %. (Tenorio, Badri, Sahgala, Hota, Matushek, Hayden, Trenholme & Weinstein, 2001). Handskarna minskar föroreningarna på händerna, så att desinfektionsmedlet kan ta bort resten av den transienta floran som finns kvar när handskarna tagits av (Ransjö & Åneman, 2006).

Plastförkläde/Skyddsrock

Arbetsdräkten förorenas lätt på bröstet och magen vid direktkontakt med patienten. Genom att använda plastförkläde/skyddsrock vid kroppskontakt med patienten eller patientens säng minskar bakteriemängden på arbetskläderna (Ransjö & Åneman, 2006). Plastförkläde utanpå arbetsdräkten kan minska föroreningarna av MRSA på arbetsdräkten med 30-40% (Gaspard, Eschbach, Gunther, Gayet, Bertrand & Talon, 2009) och plastförkläde/skyddsrock utanpå arbetsdräkten kan minska spridning av VRE till patienter från 12 % till 9 % (Puzniak, Leet, Mayfield, Kollef & Mundy, 2002).

Arbetskläder

Arbetsgivaren ska tillhandahålla arbetsdräkten, som ska vara kortärmad för att möjliggöra korrekt handdesinfektion. Dessutom är långärmade rockar en smittspridningskälla, då riklig växt av Staphylokockus aureus har påvisats längst ner på rockärmar samt vid fickorna. Arbetsdräkten byts dagligen samt då den blivit våt eller synligt förorenad (Vårdhandboken Online, 2011). Kläderna ska tvättas i minst 60 grader för att avlägsna och avdöda stabila mikroorganismer. (Ransjö & Åneman, 2006).

Smycken

Halssmycken, örhängen och andra smycken i piercade hål utgör ingen smittkälla om hålet är läkt, men de får inte hänga ner i arbetsfältet eller förhindra användningen av skyddsutrustning (Ransjö & Åneman, 2006).

Utbildning om basala hygienrutiner

I utbildningen för all vårdpersonal ingår undervisning i grundläggande vårdhygien, men mängden och kvalitén varierar. Vårdpersonal med lång yrkeserfarenhet använder ofta ”gamla” faktakunskaper om basala hygienrutiner, och har inte uppdaterat sina kunskaper sedan de gick sin grundutbildning (Berland, Berentsen & Gundersen, 2009). Följden av detta blir bristfällig kunskap hos vårdpersonalen (Berland et al, 2009; Stein, Makarawo & Ahmad, 2003). Därför behövs introduktions- och vidareutbildning om basala hygienrutiner på arbetsplatserna (Hambræus & Tammelin, 2006). Det finns vårdhygieniska verksamheter kopplade till sjukhusen, med hygiensjuksköterska och hygienläkare som kan bidra med kunskap i vårdhygieniska frågor till avdelningarna (Ibid). Hygienombud finns på alla vårdavdelningar, dessa är enheten för vårdhygiens förlängda arm i det praktiska omvårdnadsarbetet, som kan förmedla information till personalen (Vårdhygien SkaS Online, 2010). Dessutom kan vårdpersonalen hämta kunskap om basala hygienrutiner från Vårdhandboken, som finns tillgänglig på Internet (Vårdhandboken Online, 2011).

Hygienkörkortet är ett webbaserat verktyg för utbildning av vårdpersonal om basala hygienrutiner. I samband med projektetet vårdrelaterade infektioner ska stoppas (VRISS), som drivs på initiativ av SKL, utvecklades och infördes hygienkörkortet på hematologiskt centrum på Karolinska sjukhuset. Detta har lett till ökad medvetenhet om hygienfrågor hos vårdpersonalen (Suntliv Online, 2009). Även på Sahlgrenska universitetssjukhuset har hygienkörkortet införts, och avsikten är att all personal som deltar i patientnära arbete ska utföra detta webbaserade test årligen samt vid nyanställning (Vårdhygien Sahlgrenska Universitetssjukhuset Online, 2011).

Etiska överväganden

Syftet med lagen om etikprövning av forskning som avser människor (SFS 2003:460) är att skydda den enskilda människan samt respekten för människovärdet vid forskning. Lagen innehåller både bestämmelser om etikprövning av forskning som avser människor och bestämmelser om samtycke till sådan forskning. Dock kan forskning som innebär en obetydlig risk för skada och ett obetydligt obehag för forskningspersonen göras utan samtycke (Ibid). Eftersom inga patienter är direkt inblandade har bedömningen gjorts att forskningsetiskt råd ej behöver kontaktas för tillstånd för föreliggande studie.
Ansvarig verksamhetschef måste godkänna projekt och undersökningar som han/hon ytterst ansvarar för (Vetenskapsrådet, 2003). Ledningsgruppen för Skaraborgs sjukhus kontaktades via dess stabschef, och tillstånd inhämtades för föreliggande studie (bilaga 3).

Forskningen ska vara av god kvalitet och generera ny kunskap som är viktig för individen och samhällets utveckling, en risk/vinst bedömning ska göras och individen ska skyddas mot onödigt obehag (Vetenskapsrådet, 2003). Respondenterna har skriftligen fått adekvat information om studien och dess genomförande samt blivit informerade om att deltagandet är frivilligt och när som helst kan avbrytas, utan närmare förklaring (bilaga 2). Det informerade samtycket kan vara skriftligt eller muntligt (Vetenskapsrådet, 2003; SFS 2003:460), genom att skicka in besvarad enkät menar författarna till föreliggande studie att respondenterna lämnat samtycke till att delta i studien. Varje form av påtryckningar för att få vårdpersonalen som ingår i urvalet att besvara enkäten har noggrant undvikits vid formuleringen av informationsbrevet.

Forskaren ska vidta åtgärder för att skydda försökspersonernas integritet (Hermerén, 2007). Ingen enskild individ kommer att kunna identifieras vid presentationen av resultatet. Allt material har dessutom behandlats konfidentiellt, vilket innebär att endast forskarna har kunnat ta del av materialet. Enkäterna var kodade med ett nummer, för att påminnelser skulle kunna skicka ut till dem som inte besvarat enkäten. Under datainsamlingsperioden förvarades enkäterna och listorna med numrering samt kontaktuppgifter till respondenterna på olika platser, vitt skilda från varandra. Efter att alla enkäter inkommit makulerades kontaktuppgifterna till respondenterna. I samband med analys av enkäterna hade forskarna således endast tillgång till de kodade enkäterna.
Oavsett var studiens originaldata, i detta fall enkäterna, förvaras, skall detta kunna redovisas i efterhand. Därför ska det finnas säkra rutiner för arkivering av data och möjlighet till kvalitetskontroll i efterhand (Vetenskapsrådet, 2003; SFS 2003:460). Enkäterna förvaras i kartonger som placeras i ett låst förråd på infektionskliniken.

Datamaterial har varken avsiktligt förvrängts, fabricerats eller plagierats i föreliggande studie (Vetenskapsrådet, 2003; SFS 2003:460). Det är viktigt att forskningen är av hög kvalitet, så att korrekta slutsatser kan dras utifrån de resultat som framkommer i studien (Ibid). Denna kvalitet uppnås genom att ett tillräckligt stort urval används, så att resultatet blir generaliserbart och tillförlitligt.

Med tanke på vad en VRI för med sig i form av onödigt vårdlidande för patienten (Hellström et al., 2010), ökade kostnader för landstinget samt minskad tillgängligheten till sjukvården för andra patienter (Lundholm, 2006) så anser författarna till föreliggande studie det vara etiskt oförsvarbart att inte genomföra studien, och att inte bedriva forskning om basala hygienrutiner.

Syfte

Syftet med studien var att kartlägga vårdpersonalens kunskaper om basala hygienrutiner och
om det finns faktorer som påverkar följsamheten till de basala hygienrutinerna.

Frågeställning / Hypoteser

Problemformulering

En vårdrelaterad infektion är en av de vanligaste komplikationer som drabbar patienter som vårdas på sjukhus eller andra vårdinrättningar (Lundholm, 2006). Den vanligaste smittvägen är kontaktsmitta, särskilt via personalens händer och kläder. Basala hygienrutiner är en metod som effektivt förhindrar kontakt- smitta (Ransjö & Åneman, 2006), och därigenom även de vårdrelaterade infektionerna. Det finns dock brister i följsamheten till de basala hygienrutinerna, vilket ökar risken för VRI (Creedon, 2006; Cromer et al., 2008; Pittet et al., 2000; Swoboda et al., 2007).

Det ligger i tiden med olika typer av webbaserade utbildningar för basala hygienrutiner, men är det verkligen vad personalen vill ha? All vårdpersonal har inte datavana och somliga tycker att det är svårt att lära sig ny teknik. På så vis utestängs en del av vårdpersonalen från utbildningen i basala hygienrutiner om all energi läggs på webbaserade utbildningar.

Frågorna som uppkommit är: Vad kan bristerna i följsamhet till de basala hygienrutinerna bero på? Har vårdpersonalen kunskap om smittvägar och vårdrelaterade infektioner? Vilka kunskaper har vårdpersonalen om basala hygienrutiner? Finns det faktorer som påverkar hur basala hygienrutiner utförs? Finns det något samband mellan utbildning (såväl yrkesutbildning som intern utbildning på arbetsplatsen) och kunskap om basala hygienrutiner? Räcker det med kunskapen vårdpersonalen får i yrkesutbildningen eller är kunskapen en färskvara som behöver uppdateras regelbundet? Får vetskap om smitta hos en patient vårdpersonalen att skärpa sina hygienrutiner?

Hypoteser

Det som framkommit i tidigare forskning ligger till grund för hypoteserna:
Hypotes 1
H1: Bra kunskaper om basala hygienrutiner leder till högre följsamhet.
H0: Kunskaperna om basala hygienrutinerna har ingen betydelse för följsamheten.
Hypotes 2
H1: Kunskapen om basala hygienrutiner har samband med vilken utbildning man fått om basala hygienrutiner och hur man uppdaterar kunskaperna,
H0: Kunskapen om basala hygienrutiner har inget samband med vilken utbildning man har fått om ämnet eller hur man uppdaterar kunskaperna
Hypotes 3
H1: Kunskapen om basala hygienrutiner påverkas av antal yrkesverksamma år.
H0: Kunskapen om basala hygienrutiner har inget samband med antal yrkesverksamma år.

Teoretisk referensram

Tidigare forskning om vårdpersonalens kunskap och följsamhet till basala hygienrutiner

Även om det finns tydliga riktlinjer för de basala hygienrutinerna så är följsamheten till dessa riktlinjer internationellt sett låg, vilket ökar risken för VRI (Burke et al., 2008; Creedon, 2006; Cromer, Latham, Bryant, Hutsell, Gansauer, Bendyk, Steed & Carney, 2008; Pittet, Hugonnet, Harbarth, Mourouga, Sauvan, Touveneau, Perneger & members of the Infection Control Programme, 2000; Stein et al., 2003; Swoboda et al, 2007; Tai, Mok, Ching, Seto & Pittet, 2009). I hela Europa kan man se tendensen att sjuksköterskor har en högre följsamhet till de basala hygienrutinerna än annan vårdpersonal (Burke et al., 2008; Creedon, 2006; Stein et al., 2003). Sjuksköterskorna väljer dock att inte följa det reglemente som reglerar klädsel och användning av smycken, trots att de har adekvata kunskaper om smittriskerna (Berland et al, 2009). På en intensivvårdsavdelning (IVA) i New Dehli, Indien hade läkarna en högre följsamhet till de basala hygienrutinerna än övrig vårdpersonal (Sahay, Panja, Ray & Rao, 2010), här hade undersköterskorna lägst följsamhet till rutinerna för handhygien (Ibid).

SKL utförde hösten 2010 sin första nationella punktprevalensmätning av vårdpersonalens följsamhet till basala hygienrutiner och klädregler. Resultatet visade att drygt 90 % av vårdpersonalen i både kommunal och landstingsbedriven hälso- och sjukvård har kortärmad arbetsdräkt i patientnära arbete, ca 65 % desinfekterar sina händer före patientnära arbete och ca 90 % desinfekterar sina händer efter patientnära arbete. En andra punktprevalensmätning har gjorts våren 2011, resultatet visar en förbättring av vårdpersonalens följsamhet till basala hygienrutiner. (SKL Online, 2010; SKL Online, 2011b). Vid sökning i databaserna har endast ett fåtal svenska studier om basala hygienrutiner funnits. Många vet inte exakt vad som ingår i de basala hygienrutinerna, även om de flesta vet när rutinerna ska användas (Schöbel, 2005), och flera kandidatuppsatser visar att det kan finnas kunskapsbrister.

Faktorer som påverkar följsamheten till de basala hygienrutinerna

Akuta situationer samt tidsbrist och arbetssituationer med högt tempo för med sig en bristande följsamhet till de basala hygienrutinerna (Berland et al, 2009; Stein et al, 2003). Även otillgänglig utrustning (Creedon, 2006; Gould & Ream, 1994; Stein et al., 2003) och hudirritation anges som orsaker till brister i följsamheten (Creedon, 2006; Gould & Ream, 1994). Dygnsvariationen påverkar också följsamheten till de basala hygienrutinerna; på nattskiften sjunker frekvensen av korrekt utförd handhygien signifikant jämfört med dagskiften (Sahay et al., 2010).

Metoder avsedda att förbättra följsamheten till de basala hygienrutinerna, såsom föreläsningar, posters och så vidare förbättrar vårdpersonalens beteende tillfälligt, men har ingen långvarig effekt (Swoboda et al., 2007). Vårdgivaren bör därför tillhandahålla kontinuerlig utbildning om de basala hygienrutinerna för all vårdpersonal (Gould & Ream, 1994; Sahay et al., 2010). Det är viktigt att sjukhusledningen engagerar sig för att försäkra sig om att vårdpersonalen förstår vikten av god följsamhet till de basala hygienrutinerna för att förebygga VRI (Sahay et al., 2010). Om inte överordnade prioriterar de basala hygienrutinerna så blir det en eftersatt fråga (Berland et al., 2009).

Vårdvetenskap

Enligt Dahlberg & Segesten (2010) är det vårdarens mål att hjälpa patienten att återfå hälsa. Genom att stödja och stärka patientens hälsoprocesser kan patienten uppleva välbefinnande och hälsa. Hälsa är en upplevelse av att vara i jämvikt, att må bra och vara i stånd att genomföra små och stora livsprojekt. För att klara av detta behövs livskraft, livslust och livsmod (Dahlberg & Segesten, 2010; Jacobsen, 2000). Dessa viktiga egenskaper kan försvagas när patienten drabbas av en vårdrelaterad infektion utöver det sjukdomstillstånd vården uppsökts för, och patienten har då svårt att komma vidare i sin hälsoprocess (Skyman, Thunberg, Sjöström & Hellström, 2010).

Att ha hälsa innebär också att det finns harmoni och balans i livsrytmen, det vill säga balans mellan rörelse och stillhet (Dahlberg & Segesten, 2010). Att drabbas av VRI kan leda till sängläge och minskad aktivitet; det blir en påtvingad vila som rubbar balansen i livsrytmen. För att nå hälsa behövs en känsla av mening och sammanhang (Ibid). Att genomgå en stor operation kan kännas meningsfullt om det leder till en förbättring, men att drabbas av VRI fyller inte någon mening. Ofta innebär det förlängd sjukhusvård (Skyman et al., 2010), vilket leder till att patienten tas ur sitt vardagliga sammanhang och samvaro med andra. Detta har betydelse för hur välbefinnande och hälsa upplevs (Dahlberg & Segesten, 2010).

Trots att vårdaren har som mål att ge god vård kan vården bli icke vårdande, vilket kan få stora konsekvenser för patienten och innebära ett avbrott i hälsoprocessen; ett vårdlidande uppstår. Vårdlidandet skapas ofta till följd av ett omedvetet handlande på grund av kunskapsbrist eller en avsaknad av reflektion (Dahlberg & Segesten, 2010). Att bidra till att patienten får en vårdrelaterad infektion på grund av bristande hygienrutiner innebär onödigt lidande för patienten (Skyman et al., 2010), ökade kostnader för landstinget samt minskar tillgängligheten till sjukvården för andra patienter (Lundholm, 2006). Patienten behöver känna sig trygg för att uppnå välbefinnande och hälsa, och enligt hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) ska en god hälso- och sjukvård vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet. Patienten ska kunna lita på att vårdaren har tillräckliga kunskaper för att ge en god vård (Dahlberg & Segesten, 2010) och därmed förebygga vårdrelaterade infektioner. Därför behövs denna studie för att kartlägga personalens kunskaper om basala hygienrutiner.

Metod: Gruppindelning

Urvalet bestod av vårdpersonal i alla stora patientvårdande yrkeskategorier (undersköterskor, sjuksköterskor och läkare) på Skaraborgs sjukhus (SkaS). SkaS består av fyra sjukhus: Kärnsjukhuset i Skövde (KSS), Sjukhuset i Falköping (SIF), Sjukhuset i Mariestad (SIM) och Sjukhuset i Lidköping (SIL) (SkaS Online). På hela SkaS finns 3481 personer i patientvårdande arbete.

Metod: Databearbetning

Analys

En databas skapades i statistikprogrammet SPSS, där enkätfrågorna kodades inför analysen av datan. Enkätsvaren matades in i databasen efter hand som de kom in. Det är viktigt att forskaren innan enkäten lämnas ut har konstruerat ett formulär eller en databas där svaren kan registreras allt eftersom de kommer in; detta är det mest praktiska sättet att registrera enkätsvaren (Bell, 2006). I de fall där respondenterna endast har markerat alternativ med X på enkätfrågorna som handlar om att rangordna inhämtandet av kunskap om basala hygienrutiner (fråga 1d och 4), så har alla markerade alternativ lagts in under ”i första hand”, oavsett antal markeringar. De förslag respondenterna själva tog upp under ”annat” kategoriserades (bilaga 5, tabell 1 och 2) och skrevs ihop till en sammanfattande text.

Den data som matats in i statistikprogrammet SPSS kontrollerades två gånger, både av författarna själva och av medarbetare på FoU-enheten på SkaS, som har stor erfarenhet av forskningsarbete, och av SPSS.

Beskrivande statistik

Den beskrivande statistiken studerar variationen och andra egenskaper hos en variabel och ger information om variablernas fördelning, centraltendens och spridning. Den beskrivande statistiken fungerar som en viktig inkörsport till de hypoteser och frågeställningar som senare kommer att behandlas med andra analysmetoder (Djurfeldt et al., 2010). Den demografiska datan har sammanställts inom varje yrkeskategori, kön samt inom gruppen som helhet. Antal respondenter och könsfördelning presenteras i de olika yrkeskategorierna. De presenteras i lådagram, för att få en översikt över fördelningen av ålder, yrkesverksamma år samt år på SkaS; såväl medianvärden som spridningen (bilaga 5, diagram 1-3). Där respondenterna angivit sin ålder till exempelvis 60+ så skrevs detta in som 60 år, på grund av att ålder endast kan anges som numeriska tal i statistikprogrammet SPSS, som användes i föreliggande studie.

Frågan som behandlade respondenternas syn på sin kunskapsnivå om basala hygienrutiner (fråga 1e) analyserades i förhållande till respondentens poäng på kunskapsfrågorna; tenderar vårdpersonalen att över- eller underskatta sina kunskaper om basala hygienrutiner?
Frågan där respondenterna angav hur viktigt de anser att det är med kunskaper om basala hygienrutiner inom hälso- och sjukvården (fråga 1f), ställdes även den i förhållande till respondentens poäng på kunskapsfrågorna.

Svaren på kunskapsfrågorna om basala hygienrutiner och smittvägar sammanställdes inom varje yrkesgrupp och presenteras i en översiktstabell (bilaga 5, tabell 3). En rättningsmall konstruerades i SPSS. Både rätt ifyllt och rätt överhoppat svarsalternativ ger poäng i kunskapsdelen; om man har ringat in ett felaktigt svarsalternativ alternativt inte ringat in ett rätt svarsalternativ så går man alltså miste om ett poäng. Sammanlagt kunde respondenterna få 46 poäng på kunskapsfrågorna. Om någon respondent inte noterat något svar på frågorna alternativt markerat alla svar hade detta sätt att beräkna poängen medfört att de fått 21 respektive 25 poäng. Detta har dock inte skett.

Följsamheten till de basala hygienrutinerna utläses av fråga 3a-3k (bilaga 5, tabell 4). För 3a-3h samt 3k är kodning = 1 (instämmer helt) mest korrekt svar. För frågorna 3i och 3j gäller det omvända, det vill säga kodning = 4 (instämmer inte alls) är mest korrekt svar. För att poängsumman ska vara meningsfull måste alla frågor peka åt samma håll. Därför är påstående 3i och 3j omvända så att 1 det mest korrekta svaret även i dessa påståenden. Ju lägre poängsumma, desto bättre följsamhet. 11 poäng innebär full följsamhet och 44 poäng innebär ingen följsamhet.

Sambandsanalys och hypotesprövning

Respondenternas poäng på kunskapsfrågorna (2a- 2k) korrelerades till utbildning om basala hygienrutiner, såväl i yrkesutbildningen och på den nuvarande arbetsplatsen som huruvida respondenterna själva regelbundet uppdaterar sina kunskaper om basala hygienrutiner. Kunskapsnivån korrelerades även i förhållande till yrkesverksamma år. Respondenternas poäng på kunskapsfrågorna 2a- 2d korrelerades till följsamheten till handhygienen. För att se om det föreligger en signifikant skillnad mellan resultatet och det förväntade resultatet gjordes statistiska tester.

När urval används i studier så vill forskarna veta om observerade samband avspeglar förhållanden i populationen eller beror på slumpfaktorer, och därmed kan förkastas (Djurfeldt et al., 2010). Det observerade utfallet jämförs därför med det utfall som skulle ha blivit resultatet om enbart slumpen påverkade. Nollhypotesen (H0) säger att samband saknas i populationen, och den ställs mot en hypotes om att samband eller skillnader existerar (H1), det vill säga att slumpen inte styr. Det räcker inte med att det finns skillnader för att förkasta nollhypotesen, utan skillnaden måste vara tillräckligt stor och nå ett kritiskt värde för att nollhypotesen ska kunnas förkastas. När hypotesen går att bekräfta så sägs det att skillnaden/sambandet är signifikant (Ibid).

Vid hypotesprövning presenteras ofta ett p-värde i stället för signifikansnivå. P-värdet anger risken att nollhypotesen förkastas om den är sann. Ett p-värde på 0,05 innebär att skillnaden som uppmätts beror på slumpen i 5 av 100 fall (Djurfeldt et al., 2010), det vill säga att det är 5 % risk att vi har fel när vi påstår att det finns en skillnad. P-värdet ska helst vara lika med eller understiga 0,05 (Ibid). Eftersom det är liten skillnad mellan 0,04 och 0,06 anges det exakta p- värdet i stället för att säga att skillnaden är signifikant eller inte. P- värde > 0,05 betyder att 0-hypotesen inte kan förkastas, men det betyder inte att 0-hypotesen är sann, utan endast att forskarna inte lyckats finna stöd för den alternativa hypotesen. Ett större material kan behövas för att bekräfta sambandet (Ibid).

Många stickprov tillsammans bildar en normalfördelning (z-fördelning) som har medelvärdet 0 och standardavvikelsen 1 (Djurfeldt et al., 2010). Om ett z-värde åt ena eller andra hållet överstiger +-1,96 kan 0-hypotesen förkastas, utifrån resonemanget att eftersom en så stor skillnad bara slumpmässigt skulle inträffa högst fem gånger av hundra så gäller den med största sannolikhet för hela populationen (Ibid). För att mäta sambandet mellan respondenternas kunskapsnivå och följsamhet till rutiner för handhygien användes Spearman's rho (rank-order correlation, ett test som används när den ena eller båda variablerna är av ordinalskaletyp, det vill säga den typ av skala som innebär en rangordning av värden). För att mäta samband mellan kunskapsnivå och utbildning i yrkesutbildning, utbildning på den nuvarande arbetsplatsen samt uppdatering av kunskaperna om basala hygienrutiner utfördes Mann-Whitney U-test (ett icke-parametriskt statistiskt test som används för att testa skillnaden mellan två oberoende grupper, baserat på poäng. Hänsyn tas även till slumpens inverkan.) och Wilcoxon W-test (ett icke-parametriskt statistiskt test för att jämföra två relaterade grupper, baserat på skillnader mellan grupperna. Skillnader både i storlek och riktning kan ses.).

Resultat

Demografiska data

430 personer av de 620 som den skickats ut till har besvarat enkäten, vilket innebär en svarsfrekvens på 70 %. Av respondenterna var 50 % sjuksköterskor, 35 % var undersköterskor och 15 % var läkare. Respondenternas ålder varierade mellan 18-69 år, med en medianålder på 46 år. Den tid respondenterna hade arbetat inom sitt yrke varierade mellan 0-44 år, med en median på 17 år. Respondenterna hade arbetat på sin arbetsplats inom SkaS mellan 0-44 år, med en median på 7 år (bilaga 5, diagram 1-3).

Basala hygienrutiner

Respondenterna inhämtar i dagsläget i första hand sina kunskaper om basala hygienrutiner och andra vårdhygieniska frågor genom att läsa PM som gäller för SkaS. I andra hand frågar respondenterna sina kollegor om hjälp och råd och i tredje hand läser de vad som står i Vårdhandboken (bilaga 5, diagram 4). Förutom de alternativ som finns i enkäten så är det framför allt hygienombuden som står för utbildningen/informationen om de basala hygienrutinerna på SkaS (bilaga 5, tabell 1).

Drygt hälften (65 %) av respondenterna anger att de har mycket bra eller bra kunskaper om basala hygienrutiner (bilaga 5, tabell 5). Majoriteten (87 %) av respondenterna anser att det är mycket viktigt med kunskaper om basala hygienrutiner i hälso- och sjukvården (bilaga 5, tabell 6). Resultatet visar att 65 % av de som tycker att det är mycket viktigt med kunskaper om basala hygienrutiner inom hälso- och sjukvården regelbundet uppdaterar sina kunskaper.

Kunskapsfrågor om basala hygienrutiner

Kunskapsnivån varierade mellan 23-46 rätt, med ett medelvärde på 39 rätt av 46 möjliga (bilaga 5, histogram 1). Följsamheten till de basala hygienrutinerna utläses av fråga 3a-3k. Det finns ingen respondent som har full följsamhet (11 poäng) till de hygienrutinerna, men två respondenter hade 12 poäng, det vill säga mycket god följsamhet (bilaga, diagram 5).

Majoriteten (97 %) av respondenterna i studien vet att händerna ska desinfekteras före och efter patientnära arbete, men endast 67 % har svarat att handdesinfektion även ska ske före rent och efter smutsigt arbete. Dock har flera (36 %) svarat att handtvätt ska ske före rent arbete och efter smutsigt arbete. De flesta (98 %) vet när de ska använda handskar, men osäkerhet råder gällande handdesinfektion i samband med användning av handskarna. Till exempel har endast 52 % av respondenterna svarat att handdesinfektion ska utföras efter att handskar har använts, och 56 % av respondenterna korrekt svarat att händerna ska desinfekteras både före och efter användning av handskar (bilaga 5, tabell 3).

Hela 91 % av respondenterna vet att långt hår och skägg ska vara uppsatt vid alla förekommande arbetsmoment inom hälso- och sjukvården. Större osäkerhet råder när det gäller användandet av huvudduk, 66 % vet dock vilka regler som gäller även här. Majoriteten (94%) av respondenterna vet att alla personalkategorier skall använda kortärmad arbetsdräkt i patientnära vårdarbete, men det råder osäkerhet om tröjor eller skjortor får användas under arbetsdräkten (bilaga 5, tabell 3).

Respondenterna vet att man ska använda plastförkläde vid risk att bli våt eller nedsmutsad med kroppsutsöndringar (97 %), och vid kontakt med förorenade föremål (84 %), men att det ska användas vid risk för stänk eller kontakt med kroppsvätskor exempelvis vid provtagning finns det osäkerhet kring; detta har bara 69 % svarat. De flesta (96 %) vet att plastförklädet ska kastas direkt efter användning men det är oklart om det är patientbundet eller ej (bilaga 5, tabell 3).

Rutiner för handhygien och faktorer som påverkar rutinerna

Resultatet visar att de flesta av respondenterna (99 %) desinfekterar händerna efter att de haft direktkontakt med patienten, men händerna desinfekteras inte lika frekvent innan man ska ha kontakt med patienten (89 %). Betydligt fler (83 %) desinfekterar händerna när de tagit av sig handskarna jämfört med desinfektion innan de tar på sig handskarna (53 %) (bilaga 5, tabell 4).

Majoriteten (97 %) av respondenterna tvättar händerna med tvål och vatten efter att de träffat en patient som kräkts och/eller haft diarré. 31 % har dock svarat att de instämmer helt eller till stor del i påståendet att de tvättar händerna med tvål och vatten när de har träffat en patient, oavsett diagnos (bilaga 5, tabell 4).

Största delen (93 %) av respondenterna instämmer helt eller till stor del i påståendet att de skärper handhygienen om patienten har en känd smitta såsom MRSA, blodsmitta eller gastroenterit. Samtidigt menar 78 % att de helt eller till stor del har samma hygienrutiner för alla patienter (bilaga 5, tabell 4).

Till viss del påverkar olika faktorer hur hygienrutinerna sköts, men mer än hälften av respondenterna tycker att det endast påverkar något eller inte alls. De faktorer som främst påverkar följsamheten till rutinerna för handhygien är tillgång till desinfektionsmedel och tvättställ samt akuta situationer (bilaga 5, tabell 7; diagram 6).

Sambandsanalys

Det är signifikant säkerställt (p-värde = 0,02) att de som tycker att det är mycket viktigt med kunskaper om basala hygienrutiner också har högre medelnivå på kunskapsfrågorna jämfört med dem som tycker att det är viktigt. Resultatet visar att de som har bristande kunskaper om basala hygienrutiner också verkar vara medvetna om detta. Skillnaden i faktiska kunskapspoäng mellan de som tror att de har ganska bra kunskaper, bra kunskaper respektive mycket bra kunskaper är däremot inte så stor.

Hypotes 1

Det ses en högre följsamhet när kunskapspoängen (kunskapsnivån) ökar. Detta samband är statistiskt signifikant med korrelationskoefficient r = -0,25 (p-värde <0,001).

Hypotes 2

Det ses en tendens till högre kunskapsnivå om respondenten har fått utbildning om basala hygienrutiner i sin yrkesutbildning, men detta är inte statistiskt signifikant (p-värde = 0,33).
Det ses en tendens till skillnad i kunskapsnivå bland de respondenter som fått utbildning om basala hygienrutiner på sin nuvarande arbetsplats och de som inte fått denna typ av utbildning. Denna skillnad når inte riktigt statistisk signifikans (p-värde = 0,064).
Det ses en tendens till ökad kunskapsnivå hos de respondenter som regelbundet uppdaterar sina kunskaper jämfört med de som inte uppdaterar sina kunskaper. Inte heller här når skillnaden riktigt statistisk signifikans (p-värde = 0,077).

Hypotes 3

Det finns inte någon statistiskt signifikant korrelation mellan antal år i yrket och kunskapsnivå om basala hygienrutiner.

Framtida utbildning om basala hygienrutiner

Respondenterna vill i första hand få utbildning/information om basala hygienrutiner och andra vårdhygieniska frågor genom föreläsningar av Vårdhygien, exempelvis på arbetsplatsträffar (APT) (bilaga 5, diagram 7). I andra och tredje hand vill respondenterna själva söka kunskaperna via Vårdhandboken och de olika PM som finns på SkaS samt olika former av informationsbroschyrer/ affischer. Förutom ovan nämnda alternativ så har respondenterna framförallt föreslagit att de egna hygienombuden på avdelningen ska ge utbildning och information om basala hygienrutiner och andra vårdhygieniska frågor (bilaga 5, tabell 2).

Somliga respondenter har lämnat kommentarer till enkäten, några av dessa kommer att tas upp i diskussionen:
”Frågorna är irrelevanta för mottagningsarbete.”
”Vid matning används inte handskar.”
”Vill ha utbildning, känner mig oklar på var jag ska leta.”

Diskussion

Författarna till föreliggande studie har genom sökning och genomläsning av aktuella vetenskapliga artiklar gjort en noggrann kartläggning av det aktuella kunskapsläget. Huvudfynden i studien visar att kunskapsnivån hos vårdpersonalen är relativt hög men att förbättringspotential finns. Vårdpersonalen vet att kontaktsmitta via händerna har störst betydelse för VRI. Högre kunskapsnivå medför en högre följsamhet. Det är främst utbildning på den nuvarande arbetsplatsen och egen uppdatering av kunskaperna som ökar kunskapsnivån om basala hygienrutiner. Vårdpersonalen skärper sin handhygien när patienten har en känd smitta, såsom MRSA, blodsmitta eller gastroenterit. Till en viss del påverkar olika faktorer hur de basala hygienrutinerna sköts, på SkaS är det främst tillgång till desinfektionsmedel och tvättställ samt akuta situationer som påverkar följsamheten till rutinerna för handhygien. Mer om detta går att läsa i resultatdiskussionen.

Metoddiskussion

För att nå så många respondenter som möjligt gjordes en enkätundersökning. Denna metod är bäst lämpad för insamling av stora mängder kvantitativ data (Denscombe, 2009). Respondenterna har också tid sitta i lugn och ro och fundera över frågorna innan de besvaras (Kvale & Brinkman, 2009).

[H2Enkätens validitet och reliabilitet]
Den enkät som använts i föreliggande studie har författarna själva tagit fram och utvecklat, men validiteten och reliabiliteten har stärkts genom ett flertal tester av enkäten innan den gick ut till respondenterna, detta även för att den ska kunna användas vid framtida studier. Det är viktigt att forskaren kritiskt granskar sina frågor: skulle en annan forskare som använder enkäten vid ett senare tillfälle komma fram till samma resultat, det vill säga har enkäten hög reliabilitet (Bell, 2006)? Ett sätt att stärka enkätens validitet är att berätta för några testpersoner vad syftet med studien är, och be dessa testpersoner att gå igenom och kritiskt granska frågorna i syftet att se om de fungerar för att uppnå detta syfte (Ibid). En enkät bör testas för att se hur lång tid den tar att fylla i, om alla instruktioner och frågor är klara och tydliga eller om några frågor behöver strykas eller förtydligas ytterligare. Det allra bästa är om enkäten prövas på samma typ av personer som undersökningsgruppen består av (Ibid). Enkäten lämnades i olika omgångar ut till testpersoner som har stor erfarenhet av att arbeta inom vården, och goda kunskaper om basala hygienrutiner. Efter vissa omformuleringar tyckte testpersonerna att enkäten var klar och tydlig att förstå, den tog i genomsnitt 20 minuter att fylla i och när ett så kallat test-re-test genomfördes av tre testpersoner lämnades likvärdiga svar vid båda svarstillfällena. De som testade enkäten hade någon form av koppling till infektionssjukvård, vilket inte hade exakt samma sammansättning som den grupp som deltagit i studien. Den grupp enkäterna lämnades ut till i studien bestod av personer som arbetar inom vitt skilda delar av sjukvården på SkaS. Om enkäten testats på andra personer utan koppling till infektionssjukvården skulle det kanske ha medfört ytterligare justeringar av enkäten, men då tiden var begränsad ansåg sig författarna inte ha tid att lämna ut enkäten för ytterligare en testning.

Några respondenter ansåg att frågorna delvis var irrelevanta för dem som arbetar på mottagningar, och just inklusionskriterierna var någonting som diskuterades ingående innan studien. VRI förekommer inom hälso- och sjukvårdens alla delar, och det är viktigt att all vårdpersonal känner till och kan arbeta utifrån de basala hygienrutinerna, för att förhindra att smitta sprids (Ransjö & Åneman, 2006; SOSFS 2007:19).

Enkätfrågorna utformades utifrån Vårdhandboken (Vårdhandboken Online, 2011), för att vårdpersonalen skulle känna igen språkbruk och begrepp. Frågorna förtydligades med exempel för att minska risken för missförstånd. Vid utformningen av en enkät är det viktigt att uttrycka sig klart och tydligt för att undvika oklarheter och förvirring (Bell, 2006). Vissa uttryck kunde ha förtydligats ytterligare; plastförklädet är patientbundet kunde till exempel ha skrivits plastförklädet används till en patient åt gången. Denna tanke väcktes eftersom flera respondenter inte ringat in om det är patientbundet eller ej. Oklarheter i formuleringar kan möjligen ha påverkat respondenternas resultat negativt, men uttrycket patientbundet är dock ett vedertaget uttryck inom hälso- och sjukvården, och det är även detta uttryck som används i Vårdhandboken. Somliga respondenter tolkade exemplen bokstavligt, och om dessa inte var aktuella inom deras respektive verksamheter eller för deras yrkeskategori så besvarades inte frågan/påståendet.

För att underlätta för respondenterna, och för att det inte skulle ta för lång tid att fylla i enkäten användes fasta svarsalternativ. Vid fasta svarsalternativ behöver inte respondenterna lägga lång tid på att fundera över formuleringar och dylikt. Dessutom kan respondenternas minne påverka svaren vid öppna frågor; det är inte lätt att minnas vad man fick lära sig förra året eller för tio år sedan, då är det lättare att välja bland olika alternativ (Bell, 2006).

Urvalsstorlek

Det är viktigt att forskningen är av hög kvalitet, så att korrekta slutsatser kan dras utifrån de resultat som framkommer i studien (Vetenskapsrådet, 2003). Denna kvalitet uppnås genom att ett tillräckligt stort urval används, så att resultatet blir generaliserbart och tillförlitligt. Eftersom urvalsstorleken i föreliggande studie är betydligt större än den nedre gräns som brukar nämnas så ser författarna inga problem med tillförlitlighet och generaliserbarhet.

Genomförande

Förteckningen över informanterna skrevs ut på papper, och urvalet skedde manuellt. Detta tog längre tid än om urvalet hade gjorts direkt i dataprogrammet Excel, men i pappersformat fick författarna en mycket god överblick över urvalet och respondenterna (även de personer som blivit strukna); på så vis minimerades risken för fel i urvalsförfarandet. Den utskrivna förteckningen var dessutom mycket användbar i senare skeden i processen, då de respondenter som besvarat enkäten markerades i förteckningen, allt eftersom enkäterna inkom med internposten.

De respondenter som arbetar som skötare sorterades i studiematerialet in i gruppen undersköterskor, medan de som arbetar som förste skötare (1 st) sorterades in i gruppen sjuksköterskor, då författarna hade uppgifter om att förste skötarnas arbetsuppgifter till största delen liknade sjuksköterskornas. Efteråt har vi konstaterat att det troligen trots allt hade varit bättre att sortera in även förste skötarna i undersköterskegruppen, då det enda som, enligt vår vetskap, skiljer dem från undersköterskorna, är att de har delegering för läkemedelshantering. När det gäller utbildning om basala hygienrutiner har de således med största sannolikhet samma utbildning som skötarna och undersköterskorna.

Den tid respondenterna fick på sig att besvara enkäten begränsades till en vecka, men påminnelsebrevet skickades inte ut förrän efter 17 dagar, för att även de respondenter som haft en längre ledighet under studieperioden skulle ha möjlighet att svara. Påminnelsen skickades ut då svarsfrekvensen började minska, och det inträffade efter 17 dagar. Det är inte lämpligt att ge respondenterna för lång tid på sig att besvara enkäten, två veckor brukar vara en lagom tid att besvara och returnera en enkät (Bell, 2006).

Bortfall

Eftersom respondenterna själva har ansvar för att en enkät blir ifylld och inlämnad så brukar det externa bortfallet vara förhållandevis högt (Djurfeldt et al., 2010). Därför vidtogs flera åtgärder för att minimera bortfallet: Sjukhusets ledningsgrupp ombads att informera vårdpersonalen om studien innan den påbörjades, då det är författarnas erfarenhet att information får ett större genomslag om den kommer från ledningen än om den enbart kommer via mail/brev från forskarna själva. Information/förfrågan om att delta i studien skickades även ut till respondenterna en kort tid innan de sedan fick enkäten via internposten. Eftersom flera respondenter efter detta mail meddelade att de inte hade patientnära arbete samt att flera lagt in automatiskt genererade svar vid längre ledigheter kunde dessa ersättas med andra, som var i aktiv tjänst under studieperioden. Meddelanden inkom även från vårdenhetschefer och sekreterare, som meddelade att respondenter inte längre arbetade inom SkaS. Dessa meddelanden blev betydligt fler än väntat, och hanterades på så sätt att enkäten skickades till nästa person i förteckningen, för att minimera bortfallet.

Enkäten skickades ut till både tillsvidare anställda och vikarier. Detta kan innebära både för- och nackdelar. Antalet respondenter blir fler, men risken är att bortfallet blir större genom att vikarierna som inkluderas i studien inte kanske är tillgängliga på arbetsplatsen när studien genomförs. En påminnelse om att besvara enkäten skickades också ut (bilaga 4) vilket också bidrog till att bortfallet minskade.

Studien har fått stort gensvar från vårdpersonalen på SkaS. Detta kan ha flera orsaker; dels ligger ämnet rätt i tiden, dels gjordes en nationell punktprevalensstudie om basala hygienrutiner under samma tidsperiod studien genomfördes och dels skapade nog det inledande mailet en nyfikenhet på studien och enkäten, som gjorde att respondenterna var ”på hugget” när de sedan fick enkäten, några dagar senare. Det bidrog sannolikt också att sjukhusets ledningsgrupp hade gett tillåtelse till studien, och stod bakom författarna i genomförandet.

Resultatdiskussion

Somliga respondenter har reflekterat aktivt, och lämnat kommentarer till frågorna, andra har endast besvarat enkätfrågorna och inte lämnat några ytterligare kommentarer, men ingenting säger att de därför inte har reflekterat. Inga kommentarer eller fritexter efterfrågades i enkäten, men vissa kommentarer anses viktiga för resultatet och kommer därmed att redovisas.

Majoriteten av respondenterna (87 %) anser att det är mycket viktigt med kunskaper om basala hygienrutiner inom hälso- och sjukvården. Detta bekräftas genom den höga svarsfrekvensen i föreliggande studie (70 % ). Om en person inte anser att ett ämne är viktigt så är det mindre sannolikt att denne deltar i en studie om detta ämne (Djurfeldt et al., 2010).

Inhämtande av kunskaper om basala hygienrutiner

Vårdpersonalen inhämtar i dagsläget i första hand sina kunskaper om basala hygienrutiner och andra vårdhygieniska frågor genom att läsa PM som gäller för SkaS. I andra hand frågar respondenterna sina kollegor om hjälp och råd och i tredje hand läser man vad som står i Vårdhandboken (bilaga 5, diagram 4). Detta är ett positivt överraskande resultat; det lättaste vore kanske att fråga sina kollegor, men det är bra att respondenterna tar reda på fakta, och inte endast litar på andra.

Kunskapsfrågor

Respondenterna har en relativt hög kunskap om de basala hygienrutinerna. Medelvärdet ligger på 39 poäng av 46 möjliga, vilket är positivt.

Resultatet visar att 65 % av de som tycker att det är mycket viktigt med kunskaper om basala hygienrutiner inom hälso- och sjukvården regelbundet uppdaterar sina kunskaper. Detta innebär således att 35 % av de respondenter som anser att det är mycket viktigt inte regelbundet uppdaterar sina kunskaper. Detta kan ha flera bakomliggande orsaker, men det är inte författarnas intryck att det beror på ointresse, då den stora majoriteten av respondenterna anser att det är ett så viktigt ämne. Den förhållandevis låga andelen respondenter som regelbundet uppdaterar sina kunskaper om basala hygienrutiner kan istället bero på den höga arbetsbelastning som råder på många arbetsplatser inom hälso- och sjukvården idag; vårdpersonalen har helt enkelt inte den tid som krävs för att hinna uppdatera kunskaperna om basala hygienrutiner. Detta skulle vara intressant att undersöka ytterligare i framtiden.

Majoriteten av respondenterna vet att kontaktsmitta via personalens händer har störst betydelse för smittspridning. Även tidigare forskning visar att det finns en stark övertygelse om att god handhygien kan förebygga VRI, vilket tyder på kunskap och positiva attityder (Tai et al., 2009). Dessa kunskaper hos vårdpersonalen är av stor vikt för att kunna begränsa smittspridning inom sjukvården. Eftersom handhygienen är ett viktigt moment för att förhindra smittspridning är det viktigt att personalen även har hög följsamhet till rutiner för handhygien.

Det råder tveksamheter om hur handdesinfektion ska ske i samband med användning av handskar. I en kunskapsfråga (2a, alternativ c) står det att handdesinfektion ska ske efter att handskarna tagits av, och i en fråga (2c, alternativ d) att handdesinfektion ska ske både före och efter användning av handskar. Båda alternativen är rätt, men det kan ha skapat förvirring hos respondenterna, vilket kan vara en liten förklaring till det låga resultatet (52 % respektive 56 %). När följsamheten till dessa rutiner studeras ses att betydligt fler (83 %) desinfekterar händerna när de tagit av sig handskarna jämfört med desinfektion innan de tar på sig handskarna (53 %) vilket är mer förväntat resultat. Det känns sannolikt mer naturligt att desinfektera händerna när dessa blivit förorenade, eftersom handskarna inte ger fullgott skydd mot mikroorganismer (Tenorio et al., 2001). Efter patientkontakt är följsamheten till hygienrutinerna större än före patientkontakten, oavsett om handskar använts eller ej (Tai et al., 2009). Detta bekräftas även av SKL:s båda punktprevalensmätningar om vårdpersonalens följsamhet till de basala hygienrutinerna (SKL Online, 2010; SKL Online, 2011b).

Det är flera av respondenterna (31 %) som tvättar händerna med tvål och vatten när de har träffat en patient, oavsett diagnos, och 23 % anser att händerna ska tvättas före och efter allt patientnära arbete. Hela 36 % av respondenterna menar dessutom att handtvätt skall ske före rent och efter smutsigt arbete. Att tvätta händerna innebär stora påfrestningar på huden, vilket leder till torr hud och hudirritation (Chamorey, Marcy, Dandine, Veyres, Negrin, Vandenbos, Duval, Lambert, Mazzoni, Chapuis, Bodokh & Sacleux, 2011). Torr och narig hud leder dessutom till en ökad bakterieansamling, och innebär i sig en ökad smittspridningsrisk (Larson et al., 2006; Walander, 2006). Därför är det viktigt att inte tvätta händerna mer än nödvändigt, utan använda handdesinfektion enligt de riktlinjer som finns. Dessutom innehåller handdesinfektionsmedel ofta vårdande ämnen, och frekvent användning av handdesinfektionsmedel har en skyddande effekt som leder till bättre handhälsa (Chamorey et al., 2011). Att handtvätt skall ske efter kontakt med patient som haft kräkning eller diarré uppgav 85 % av respondenterna, vilket visar att informationen har gått fram om hur man förhindrar smittspridning vid fram för allt virusorsakade gastroenteriter. Påstående 3h visar att vårdpersonalen har god följsamhet till dessa rutiner, då 92 % instämmer helt i detta påstående.
I en kunskapsfråga nämndes tvättning och matning som exempel på två olika vårdmoment mellan vilka handskarna ska bytas, vilket några respondenter har reagerat på, och påpekat att handskar inte behöver användas vid matning av patient. Det är riktigt, detta är ett vårdmoment där handskar normalt inte behövs, om bedömningen görs att det inte finns risk för kontakt med kroppsvätskor och/eller utsöndringar. Men om det finns någon risk för sådan kontakt ska handskar användas (Ransjö & Åneman, 2006); exempelvis om patienten har gastroenterit och/eller det finns en risk för att patienten kommer att kräkas. Utsöndringar innehåller stora mängder mikroorganismer, och om inte skyddande handskar som minimerar mängden föroreningar på händerna används, kan det vara svårt att få händerna rena även med god handhygien (Ransjö & Åneman, 2006). Handskar kan minska föroreningen av händerna vid kontakt med utsöndringar med 70 % (Tenorio et al., 2001). Det är inte de olika momenten i sig som är avgörande för smittspridning utan situationen. Vårdpersonalen bör därför ta för vana att risktänka; I vilka situationer kan jag sprida smitta från en patient till en annan, och hur gör jag för att undvika detta?

Hela 94 % av respondenterna vet att alla yrkeskategorier ska använda kortärmad arbetsklädsel i patientnära arbete; detta får ses som ett positivt resultat av de senaste årens intensiva kampanjer för att öka medvetenheten om risken för ökad smittspridning just via långärmade personalkläder. Detta resultat stämmer även överens med vad SKL fann i sin punktprevalensmätning hösten 2010 (SKL Online, 2011a). När det gäller huruvida tröjor/skjortor får användas under arbetsdräkten råder dock en större tveksamhet; många respondenter har fyllt i både alternativ e) Inga tröjor eller skjortor får användas under arbetsdräkten och f) Kortärmade tröjor och skjortor får användas under arbetsdräkten, eller inte har fyllt i något av alternativen. Detta tyder på att vårdpersonalen inte har reflekterat över vilka regler som gäller och varför. Det är tillåtet att använda tröjor eller skjortor under arbetsdräkten om de är kortärmade, men inte långärmade på grund av att det försvårar korrekt utförd handhygien (Ransjö & Åneman, 2006).

Resultatet tyder på att informationskampanjer på SkaS har haft effekt, eftersom vissa delar i enkäten har fått mycket höga poäng. Utbildning leder till bättre följsamhet till de basala hygienrutinerna, men det har inte alltid långvarig effekt (Swoboda et al., 2007). En ny svensk studie kommer fram till samma slutsats. Där fick de anställda på en avdelning besvara en enkät före och tre månader respektive nio månader efter utbildning om basala hygienrutiner. De uppgav att de desinfekterade händerna mer frekvent efter utbildningen; detta stöddes av en ökad förbrukning av handdesinfektionsmedel. Denna hade nästan fördubblats efter tre månader för att sjunka efter nio månader, dock inte till samma nivåer som innan utbildningen (Sjöberg & Eriksson, 2010). Det är lätt att glömma, och vårdgivaren bör därför tillhandahålla kontinuerlig utbildning om de basala hygienrutinerna för all vårdpersonal (Gould & Ream, 1994; Sahay et al., 2010). Där har både vårdpersonalen och sjukhusledningen ett ansvar att på något sätt uppdatera kunskaperna om de basala hygienrutinerna. Detta ses av författarna till föreliggande studie som ett förbättringsområde och en utmaning inför framtiden.

Majoriteten av respondenterna har svarat att plastförklädet ska kastas direkt efter användning, men inte om det är patientbundet eller ej. Detta tyder på att det finns en osäkerhet kring hur plastförklädet ska användas. Vårdhandboken ger inget tydligt svar i denna fråga. Det kan tolkas som att det ska användas för vård av en patient när det finns risk för att arbetsdräkten förorenas och därefter kastas det eller också kan det tolkas som att det får användas till flera patienter som vårdas på ett rum, till exempel under morgonarbetet när patienterna får hjälp med personlig hygien, om plastförklädet därefter kastas direkt. I båda fallen sparas inte plastförklädet utan kastas direkt efter användning. Detta visar vikten av tydliga instruktioner. Lokala anvisningar finns dock för att förtydliga att förklädet endast ska användas till en patient åt gången (Vårdhygien Sahlgrenska Universitetssjukhuset Online, 2010; Vårdhygien SkaS Online, 2007).

Följsamheten till basala hygienrutiner

Respondenterna uppgav att de har samma rutiner när det gäller handhygien för alla patienter, men samtidigt svarade de att de skärper handhygienen om patienten har en känd smitta (till exempel MRSA, blodsmitta eller gastroenterit). Eftersom det inte alltid är känt om patienten bär på en smitta kan detta resonemang orsaka smittspridning mellan patienter, men utförs de basala hygienrutinerna på ett korrekt sätt från början behöver inte hygienrutinerna skärpas. Det är dock bara positivt att tänka lite extra på sina hygienrutiner; att aldrig slå sig till ro och bli självgod, det är då det börjas slarvas med de basala hygienrutinerna. En respondent uppger att denne inte skärper handhygienen om patienten har en känd smitta, men att vetskapen om smitta hos patienten framkallar extra ångest hos respondenten i fråga.

I enkäterna framkom att majoriteten (99 %) av vårdpersonalen på SkaS desinfekterar händerna efter att de haft direktkontakt med patienten, men att händerna inte desinfekteras lika frekvent innan man ska ha kontakt med patienten (89 %). Detta överensstämmer med vad SKL har funnit i sina båda punktprevalensmätningar (SKL Online, 2010; SKL Online, 2011a). Nästa alla (99 %) respondenterna desinfekterar sina händer när de haft kontakt med kroppsvätskor. Detta överensstämmer med tidigare forskning (Stein et al., 2003; Tai et al., 2009). Dock finns olika traditioner i olika länder huruvida handtvätt eller desinfektion ska ske vid patientnära arbete (Sahay et al., 2010; Stein et al., 2003; Tai et al., 2009).

Faktorer som påverkar följsamheten till de basala hygienrutinerna

Till en viss del påverkar olika faktorer hur hygienrutinerna sköts men mer än 50 % tycker att det endast påverkar något eller inte alls. De faktorer som främst påverkar följsamheten till de basala hygienrutinerna är tillgång till desinfektionsmedel och tvättställ samt akuta situationer (bilaga 5, diagram 6). Detta bekräftas även av tidigare studier, som visar att akuta situationer samt tidsbrist är de vanligaste orsakerna till bristande följsamhet till de hygienrutinerna men även att otillgänglig utrustning bidrar till dålig följsamhet (Creedon, 2006; Gould & Ream, 1994; Stein et al., 2003). Det finns ingen respondent som har full följsamhet till de basala hygienrutinerna, vilket är väntat eftersom det finns faktorer som påverkar och som ingen kan råda över. Exempel på detta är akuta situationer där prioriteringar måste göras. Målet måste dock vara att det ska finnas förutsättningar att följa de basala hygienrutinerna. Det finns faktorer som kan påverkas, exempelvis tillgängligheten till och placeringen av handdesinfektionsmedel. Vårdpersonalen måste få så goda förutsättningar som möjligt att ha god följsamhet till de basala hygienrutinerna. Till detta syftar SKL:s ökade nationella satsning i år. Ökat riskmedvetande ska leda till bättre patientsäkerhet, det ska vara lätt att göra rätt och svårt att göra fel (SKL Online, 2011a). De flesta respondenterna ligger på den övre halvan, och har en relativt hög följsamhet till de basala hygienrutinerna, men det finns en förbättringspotential, såväl på SkaS-nivå som nationellt (SKL Online, 2010; SKL Online, 2011b).

Resultatet visar att ökad kunskapsnivå medför en högre följsamhet, vilket också är en faktor som kan påverkas. Därför är utbildning viktig; framför allt utbildning på arbetsplatsen. Denna utbildning ska uppdateras regelbundet för att öka kunskapsnivåerna. Ytterligare en faktor som påverkar följsamheten indirekt är hur viktigt man tycker att det är med kunskaper om basala hygienrutiner inom hälso- och sjukvården. De som tycker att dessa kunskaper är mycket viktiga har högre medelnivå på kunskapsfrågorna, vilket medför en högre följsamhet till de basala hygienrutinerna, som i sin tur leder till en minskning av VRI. Högre kunskaper om basala hygienrutiner minskar därmed risken för avbrott i patientens hälsoprocess och för att ett vårdlidande ska uppstå (Dahlberg & Segesten, 2010).

Framtida utbildning om basala hygienrutiner

Respondenterna vill i första hand få utbildning/information om basala hygienrutiner och andra vårdhygieniska frågor genom föreläsningar av enheten för Vårdhygien, exempelvis på APT. Annars vill respondenterna gärna själva söka kunskaperna via Vårdhandboken och de olika PM som finns på SkaS samt olika former av informationsbroschyrer/ affischer. Förutom dessa alternativ så har respondenterna framförallt föreslagit att de egna hygienombuden ska ge utbildning och information om basala hygienrutiner och andra vårdhygieniska frågor (bilaga 5 tabell 2). Det kommer att vila ett tungt ansvar på enheten Vårdhygien efter respondenternas önskemål men som några respondenter har nämnt så finns hygienombud på avdelningarna som kan vara behjälpliga, och som är enheten vårdhygiens förlängda arm ute i verksamheterna (Vårdhygien SkaS, 2011). Det kan dock konstateras att det finns stora önskemål om fler kompletterande föreläsningar från Vårdhygien personligen. Kanske har för mycket ansvar lagts ut på hygienombuden eller kanske vet inte alla vilken funktion de har. Här har författarna till föreliggande studie begränsade kunskaper om hur hygienombunden lagt upp sitt arbete och hur det fungerar på de olika avdelningarna.

En respondent som bara har varit färdigutbildad ett år, har inte fått utbildning om basala hygienrutiner på sin arbetsplats och uppdaterar inte heller sina kunskaper regelbundet, eftersom respondenten ifråga inte vet var informationen går att finna:

”Vill ha utbildning, känner mig oklar på var jag ska leta.”

Detta visar att oavsett vilka kunskaper man har så är det allra viktigaste att man vet var man kan finna informationen när den behövs. Detta anser författarna till föreliggande studie vara ett mycket viktigt inslag i framtida utbildning om basala hygienrutiner.

Slutsats

Huvudfynden i studien visar att kunskapsnivån hos vårdpersonalen är relativt hög men att förbättringspotential finns. Vårdpersonalen vet att kontaktsmitta via händer har störst betydelse för vårdrelaterade infektioner. Högre kunskapsnivå medför en högre följsamhet. Det är främst utbildning på den nuvarande arbetsplatsen och egen uppdatering av kunskaperna som ökar kunskapsnivån om basala hygienrutiner. Vårdpersonalen skärper sin handhygien när patienten har en känd smitta, såsom MRSA, blodsmitta eller gastroenterit. Till en viss del påverkar olika faktorer hur de basala hygienrutinerna sköts, på SkaS är det främst tillgång till desinfektionsmedel och tvättställ samt akuta situationer som påverkar följsamheten till rutinerna för handhygien.

En faktor som påverkar följsamheten till basala hygienrutiner är kunskapsnivån om ämnet, och därför bör utbildning om basala hygienrutiner ingå som ett obligatoriskt moment i samband med anställning vid Skaraborgs Sjukhus. Det bör också finnas en plan för regelbunden uppdatering av vårdpersonalens kunskaper om basala hygienrutiner.

Förslag på fortsatt forskning

Författarna till föreliggande studie har planer på att göra en litteraturstudie för att kartlägga de mest effektiva sätten att öka vårdpersonalens följsamhet till de basala hygienrutinerna. Denna litteraturstudie skall kombineras med de svar respondenterna givit i föreliggande studie, angående under vilka former de helst vill ha vidare utbildning/information i detta ämne. En punktprevalensstudie har under våren 2011 gjorts i hela Sverige, för att se hur följsamheten är till de basala hygienrutinerna. Utifrån denna studie, framför allt vad som framkommer på SkaS, samt de svar respondenterna uppgivit i föreliggande studie, kan det vara av intresse att fördjupa sig i orsaken till eventuella brister i följsamhet till de basala hygienrutierna. Detta kan göras genom en intervjustudie. Cromer et al (2008) anser att direkt observation är den mest pålitliga metoden för att mäta följsamheten till de rutiner som gäller för handhygienen, samt att detta kan vara användbart inom alla vårdgivarinstitutioner (Ibid). Detta är ytterligare en planerad framtida delstudie i ämnet.

Referenser

Bell, J. (2006). Introduktion till forskningsmetodik (4 uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Berland, A., Berentsen S. B. & Gundersen, D. (2009). Sykehusinfeksjoner og
pasientsikkerhet. Vård i Norden, 29 (1), 33-37.

Burke, J., Smith, L.N., Sveinsdóttir, H. & Willman, A. (2008) Patientsäkerhet I Europa:
Läkemedelsavvikelser och vårdrelaterade infektioner. (Workgroup of European Nurse
Researchers). Rapport till European Federation of Nurses Associations, EFN.

Chamorey, E., Marcy, PY. Dandine, M., Veyres, P., Negrin, N., Vandenbos, F., Duval, MJ.,
Lambert, S., Mazzoni, L., Chapuis, V., Bodokh, I. & Sacleux, P. (2011). A prospective
multicenter study evaluating skin tolerance to standard hand hygiene techniquses. American
journal of infection Control; 39: 6-13.

Creedon, S. A. (2006). Healthcare workers’ hand decontamination practices: compliance with
recommended guidelines. Journal of Advanced Nursing, 51 (3), 208-216.

Cromer, L.A., Latham, C. S., Bryant, G.K., Hutsell, S. Gansauer, L., Bendyk, A.H, Steed. R. & Carney, C.M. (2008). Monitoring and feedback of hygiene compliance and the impact on
facility- acquired methicillin- resistant Staphylococcus aureus. American journal of infection control; 36: 672-7.

Dahlberg, K. & Segesten, K. (2010). Hälsa & Vårdande I Teori och Praxis. Stockholm: Natur
och Kultur.

Denscombe, M. (2009). Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt inom
samhällsvetenskaperna. Lund: Studentlitteratur.

Djurfeldt, G., Larsson, R. & Stjärnhagen, O. (2010). Statistisk verktygslåda 1-
Samhällsvetenskaplig orsaksanalys med kvantitativa metoder (2:a uppl.). Lund:
Studentlitteratur.

Gaspard, P., Eschbach, E., Gunther, D., Gayet, S., Bertrand, X. & Talon, D. (2009). MeticillinresistantStaphylococcus aureus contamination of healthcare workers’ uniforms in long-term care facilities. Journal of Hospital Infection; 71, 170-175.

Girou, E., Loyeau, S., Legrand, P., Oppein, F., Brun. & Buisson. C. (2002). Efficacy of
handrubbing with alcohol based solution versus standard handwashing with antiseptic soap:
randomised clinical trial. Brittish Medical Journal; 325 (7360): 362.

Gould, D. & Ream, E. (1994). Nurses’ views of infections control: an interview study.
Journal of Advanced Nursing; 19, 1121-1131.

Hambræus, A. & Tammelin, A. (2006). Vårdhygien – uppbyggnad och verksamhetsområden:
Att förebygga vårdrelaterade infektioner - ett kunskapsunderlag. Hämtad 28 mars 2010, från
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9629/2006-123-12_20061231
2.pdf

Hermerén, G. (2007). Hantering av integritetskänsligt forskningsmaterial.
Vetenskapsrådet. Hämtad 2 februari 2011, från http://www.vr.se/download/18aae1aa51132473084980005790/integritetskansligt_forskningsm
ateria21.pdf

Jacobsen, B. (2000). Existensens psykologi- en introduktion . Stockholm: Natur och Kultur.
Kvale, S. & Brinkman, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Larson, E., Girard, R., Pessoa-Silva, C.L., Boyce, J., Donaldson, L. & Pittet, D. (2006). Skin reactions related to hand hygiene and selection of hand hygiene products. American Journal of Infection Control. 2006;34:627-35.

Lundholm, R., (2006). Vårdrelaterade infektioner– vad är det, hur vanliga är de, vilka
drabbas och vilka konsekvenser får de? - ett kunskapsunderlag. Socialstyrelsen. Hämtad 28
mars 2010, från http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9629/2006-123-12_200612312.pdf

Pittet, D., Hugonnet, S., Harbarth, H., Mourouga, P., Sauvan, V., Touveneau, S., Perneger, V.T. & Members of the Infection Control Programme. (2000). Effectiveness of a hospital-wide programme to improve compliance with hand hygiene. Lancet; 356: 1307–12.
Puzniak, L. A., Leet, T., Mayfield, J., Kollef, M., & Mundy, L. M. (2002). To Gown or Not to Gown: The Effect on Acquisition of Vancomycin-Resistant Enterococci. Clinical Infectious Diseases; 35:18–25

Ransjö, U. & Åneman, C. (2006). Smittspridning och skyddsåtgärder: Att förebygga
vårdrelaterade infektioner - ett kunskapsunderlag. Socialstyrelsen. Hämtad 28 mars 2010,
från http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9629/2006-123-12_200612312.pdf

Sahay, S., Panja, S., Ray, S. & Rao, B.K. (2010). Diurnal variation in hand hygiene
compliance in a tertial level multidisciplinary intensive care unit. American Journal of
Infection Control. 2010; 38: 535-9.

Schöbel, E. (2005). Har vårdpersonalen inom den kommunala vården samt länsjukhuset i
Halmstad grundläggande vårdhygienisk kompetens för att förhindra smittspridning? (Uppsats
för Magisterexamen i Smittskydd och Vårdhygien). Stockholm: Smittskyddsinstitutet.

SFS 1982:763; Socialstyrelsen . Hälso- och sjukvårdslagen. Hämtad 19 januari 2010, från
http://socialstyrelsen.se/regelverk/lagarochforordningar/halso-ochsjukvardslagen%28hsl%29
SFS 2003:460; Sveriges riksdag. Lag om etikprövning av forskning som avser människor.
Svensk författningssamling. Hämtad 2 februari 2011 från http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=2003:460

Sjöberg, M. & Eriksson, M. (2010). Hand Disinfectant Practice: The impact of an Education
Intervention. /Electronic version/. The Open Nursing journal; 4; 20-24. Hämtad 15 juni,
2011, från http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2866238/?
tool=pubmeddoi10.2174/1874434601004010020.

Skaraborgs sjukhus. (2009). Om Skaraborgs sjukhus. Hämtad 16 januari 2011, från
http://www.vgregion.se/sv/Skaraborgs-sjukhus/Skaraborgs-sjukhus/Om-sjukhuset1/
Skyman, E., Thunberg, Sjöström, H. & Hellström, L. (2010) Patients’ experiences of being
infected With MRSA at hospital and subsequently source isolated. Scandinavian journal of
Caring science; 24; 101-107.

Smittskyddsinstitutet. (2011). Hämtad 4 februari 2010, från
http://www.smittskyddsinstitutet.se/

Smittskyddsinstitutet. (2011). Allmän information om vårdhygien. Hämtad 21 juni 2011, från
http://www.smittskyddsinstitutet.se/amnesomraden/vardhygien/

Socialstyrelsen. (2010). Socialstyrelsen granskar landstingens arbete med vårdhygien.
Hämtad 13 februari 2011, från
http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2010januaritillseptember/socialstyrelsengranskarlandstingensarbetemedvardhygien

Socialstyrelsen (2011). Hämtad 13 februari, 2011, från http://www.socialstyrelsen.se/
SOSFS 2007:19; Socialstyrelsen. Socialstyrelsens föreskrifter om basal hygien inom hälso- och sjukvården m.m. Hämtad 30 mars 2010, från http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2007-19

Stein, A.D., Makarawo, T.P., & Ahmad, M.F.R. (2003). A survey of doctors’ and nurses’
knowledge, attitudes and compliance with infection control guidelines in Birmingham
teaching hospital. Journal of Hospital Infecion; 54, 68-73.

Suntliv, arbetslivsmiljö och hälsa för kommuner och landsting (2011). Hygienkörkortet - ett webbaserat verktyg. Hämtad 14 april 2011, från
http://www.suntliv.nu/Projekt/Idebanken/Projekt-och-exempel/Hygienkorkortet---ettwebbaserat-verktyg/

Sveriges kommuner och landsting. (2010).”Vårdhygienen kan bli bättre”. Hämtad 28 maj
2011, från http://www.skl.se/press/pressmeddelanden/pressmeddelanden_2010/vardhygienen_kan_bli_b
attre

Sveriges kommuner och landsting. (2011a). Nationell satsning. Hämtad 28 maj 2011, från
http://skl.se/vi_arbetar_med/halsaochvard/patientsakerhet/nationell_satsning
Sveriges kommuner och landsting. (2011b). ”Vårdpersonal blir allt bättre på vårdhygien”.
Hämtad 19 juni. 2011 från http://www.skl.se/press/pressmeddelanden/vardpersonal-blir-alltbattre-pa-vardhygien

Swoboda, S.M., Earsing, K., Strauss, K., Lane, S., & Lipsett, PA. (2007). Isolation status and voice prompts improve hand hygiene. Journal of infection control and epidemiology: 35:470-476.

Tai, J. W. M., Mok, E. S. B., Ching, P. T. Y., Seto, W. H., & Pittet, D. (2009). Nurses and Physicians' Perceptions of Imortance and Impact of Healthcare-Associtated Infections and Hand Hygiene: a Multi-Center Exploratory Study in Hong Kong. Infectio; 37: 320-333.

Tenorio, A. R., Badri, S. M., Sahgala , N.B., Hota, B., Matushek, M., Hayden, M. K.,.
Trenholme, G. M. & Weinstein, R. A. (2001). Effectiveness of Gloves in the Prevention of
Hand Carriage of Vancomycin-Resistant Enterococcus Species by Health Care Workers after
Patient Care. Clinical Infectious Diseases; 32:826–9.
WHO (2010). Clean care is safer care. Hämtad 28 mars 2010, från http://www.who.int/gpsc/
en/

Walander, M. (2006). Desinfektion av ytor och föremål Att förebygga vårdrelaterade
infektioner - ett kunskapsunderlag. Socialstyrelsen Hämtad 28 mars 2010, från
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9629/2006-123-12_20061231
2.pdf.

Vetenskapsrådet (2003). Riktlinjer för etisk värdering av medicinsk humanforskning
-Forskningsetisk policy och organisation i Sverige. F. d. Medicinska forskningsrådets nämnd för forskning. Hämtad 2 februari 2011, från
http://www.vr.se/download/18.6b2f98a910b3e260ae28000355/medicinsk_humanforskning_1
3.pdf

Vårdhandboken, (2011). Basala hygienrutiner och personalhygien.
Hämtad 9 maj 2010 och 21 februari 2011, från http://www.vardhandboken.se/Texter/Basalahygienrutiner-
och-personalhygien/Oversikt/

Vårdhygien, Sahlgrenska universitetssjukhuset. (2010). Basala hygienrutiner. Hämtad 18 juni 2011, från
http://www.sahlgrenska.se/upload/SU/omrade_medot/labmed/baktlab/infektionshygien/bas_h
yg.pdf

Vårdhygien, Sahlgrenska universitetssjukhuset. (2011). Hygienkörkortet för sjukhusens
medarbetare. Hämtad 15 april, 2011, från
http://www.sahlgrenska.se/sv/SU/4/Vardhygien/Aktuellt/Hygienkorkort-for-sjukhusensmedarbetare/

Vårdhygien SkaS. (2011). Lätt att göra rätt. Hämtad 21 april, 2011, från
http://www.vgregion.se/upload/V%c3%a5rdhygien%20Skaraborg/Hygienh%c3%a4fte
%20071015.pdf

Vårdhygien SkaS. (2011). Hygienombud. Hämtad 21 maj, 2011, från
http://www.vgregion.se/Skaraborgs-sjukhus/Skaraborgs-sjukhus/Hemsidor-SkaS/Vardhygien/
Hygienombud/

Attachments

word document Bilaga 1.doc
Enkät.
File size: 39 kB
word document Bilaga 2.doc
Brev till informanter.
File size: 25 kB
word document Bilaga 3.doc
Påminnelse till informanter.
File size: 23 kB
word document Bilaga 4.doc
Förfrågan om genomförande av studie.
File size: 26 kB
file that require software Bilaga 5.doc
Bilaga 5
File size: 214 kB

Abbreviations
KSS = Kärnsjukhuset i Skövde.
SiF = Sjukhuset i Falköping.
SiL = Sjukhuset i Lidköping.
SiM = Sjukhuset i Mariestad.
SMI = Smittskyddsinstitutet.
WHO = Världshälsoorganisationen.
Acronyms
IVA = Intensivvårdsavdelning.
MRSA = Meticillinresistenta Staphylokockus aureus.
SkaS = Skaraborgs Sjukhus.
SKL = Sveriges kommuner och landsting.
VRE = Vancomycinresistenta Enterokocker.
VRI = Vårdrelaterad infektion.
logo researchweb.org
FoU i Sverige

En kartläggning av vårdpersonalens kunskap om basala hygienrutiner
-Enkätundersökning på Skaraborgs sjukhus, from FoU i Sverige
http://www.researchweb.org/is/sverige/document/75791