Vetenskaplig sammanfattning

Handens funktion har stor betydelse för allmänna dagliga livsfunktioner liksom för förvärvsarbete. Distala radiusfrakturer är den vanligaste extremitetsfrakturen som medför stora samhällskostnader och lidande för den som drabbas. Distala radiusfrakturer indelas i extraartikulära stabila frakturer och instabila intraartikulära (ledyteengagerande) frakturer. Det finns flertal röntgenologiska klassifikationssystem. Ett av de vanligare är AO (Arbeitgemeinschaft fur Osteosynthesfragen) klassifikationen. Enligt AO klassifikationen delas frakturerna in i 3 tre frakturtyper A,B,C. Beroende på frakturtyp behandlas frakturerna olika. Enklare frakturer kan gipsbehandlas medan svårare frakturer kan kräva operation med plattfixation. Till dags dato finns ingen konsensus vilken operationmetod som är att föredra trots den utveckling som skett de senaste åren. Enighet finns dock att så långt möjligt återställa anatomin. Om detta inte sker ökar risken för för kvarstående smärta, dålig handfunktion och artrosutveckling som på sikt leder till en obrukbar handled. Volar plattosteosyntes är vanligast och har visat goda resultat vid instabila frakturer. Volar plattosteosyntes kan dock vara otillräcklig vid kraftigt komminuta (uppsplittrade) och instabila frakturer med otillräcklig fraktur reposition(återställandet av den normala anatomin) och medföljande komplikationer i form av smärta, dålig handfunktion, nedsatt rörlighet, nedsatt styrka och på sikt artrosutveckling. Enligt AO klassifikationen är C- frakturerna de mest komplicerade. Denna fraktuttyp är kraftigt komminut och instabil. På handkirurgiska kliniken USÖ har denna frakturtyp reponerats och stabiliserats med dubbel plattsystem-volar T och dorsal Pi platta (liknar den grekiska bokstaven pi). På volar(handflate) sidan sättes T plattan som ett mothåll och själva repositionen sker från dorsal(handrygg) sidan med Pi plattan. Denna teknik ger en god och stabil reposition. 

Studien avser att följa upp de patienter som redan opererats vid handkirurgiska kliniken USÖ med dubbla plattor för en ledyteengagerande distal radiusfraktur. Vi kommer analysera smärta, rörlighet, greppstyrka, handledsfunktion och tecken till artros i handleden 7 år postoperativt. Hur många patienter har fått reopereras med plattborttagning? Hur många patienter har genomgått sekundär rekonstruktiv kirurgi av handleden till följd av sin fraktur?