Vetenskaplig sammanfattning

Handens funktion har stor betydelse för allmänna dagliga livsfunktioner liksom förvärvsarbete. Skador eller sjukdomar som gett nedsatt greppförmåga kan ofta medföra sjukskrivning eller förtidspension hos patienter. Normal handfunktion är viktig för förmågan att kommunicera med omgivningen. Nedsatt handfunktion eller deformitet kan ge socialt handikapp. ¹

Artrit/artros i metacarpophalangeal-lederna (MCP-lederna) kan ge smärta och nedsatt funktion av handen. ² Etiologin är oftast reumatoid eller inflammatorisk artrit men även artros, gikt och posttraumatisk artros kan påverka MCP-lederna. Vanliga symptom är smärta, ledsvullnad och nedsatt rörlighet. Patienter med reumatoid artrit (RA) i händerna utvecklar ofta olika grader av felställningar. Ofta devierar fingrarna i ulnar riktning, inte sällan samtidigt som handleden devierar i radial riktning. Synovit och broskdestruktion åtföljs ofta av dålig mjukdelsstabilisering och benförlust. Grundfalangen brukar ofta subluxera i volar riktning vilket kan ge benförlust dorsalt på basen av grundfalangen. ³ Behandlingen är initialt icke-operativ med stödjande skenor, farmakologisk terapi samt kortisoninjektioner. Grundmedicinering är ofta sk NSAID (non-steroid anti-inflammatory drugs) men dessa har välkända biverkningar från mag-tarmkanalen, lever och njure. Behandling med stödjande ortoser är också vedertagen behandling vid tidiga stadier. En välgjord studie visade positiv effekt av denna intervention. ⁴ Emellertid har en annan studie visat att ortosanvändning inte har någon större effekt. ⁵ Dock så var compliance till ortosbehandlingen inte optimal i denna studie. Steloperation anses generellt som ett mindre tilltalande alternativ i MCP-lederna (frånsett tummen) då MCP-lederna har ett funktionellt rörelseomfång på 17-71 grader. ⁶

Hos patienter med omfattande benförluster, stora felställningar och svårkontrollerad sjukdomsbild är kopplade silikonproteser ofta förstahandsvalet. Dessa fungera mer som en spacer än som en protes och då den är kopplad går den ofta av efter en viss tid. Pyrokarbonproteser kan vara ett tilltalande alternativ vid tidiga RA-förändringar eller vid artros. En studie av Parker ⁷ med 17 månaders uppföljning visade utmärkta resultat avseende smärta och funktion. Dock så var resultaten för patienter med RA sämre. En studie från 1999 på pyrokarbonproteser i MCP-lederna visade en protesöverlevnad på 16 år på 70%. Den kirurgiska tekniken har dock gått framåt sedan dess och mer moderna studie har visat goda resultat, dock är det ofta små serier av patienter med begränsad uppföljning. ^{8 7 9}

Vid handkirurgiska kliniken USÖ har ett antal patienter opererats med pyrokarbonproteser . Det vore därför mycket intressant att göra en långtidsuppföljning  för att studera handfunktion, protesöverlevnad och röntgenfynd.