Beteendestrategier för att uppnå effektivitet i allmänspecialisters vardag
Project number : 254401
Created by: Kok-Wing Giang, 2018-10-25
Last revised by: Kok-Wing Giang, 2018-10-25
Project created in: FoU i Västra Götalandsregionen

Not updatedNot updated

1. Översiktlig projektbeskrivning

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektet

Om projektet Beteendestrategier för att uppnå effektivitet i allmänläkarnas vardag.

Enligt läkarförbundet fattas det 1400 allmänläkare på våra vårdcentraler, i Sverige, idag. Varje vårdcentral har ett unikt sätt att arbeta för att förse befolkningen med god hälsovård. Arbetssättet ser också väldigt olika ut hos olika allmänläkare. Denna forskningsstudie fokuserar på allmänläkarens vardag och ska ta reda på om det finns effektiva sätt att arbeta, både före, under och efter ett patientmöte.

Vetenskaplig sammanfattning av projektet

BAKGRUND

Allmänmedicin är en bred medicinsk specialitet som bedrivs av allmänläkare – en läkare som är specialist i allmänmedicin (även tidigare kallad distriktsläkare, husläkare, familjeläkare) som huvudsakligen arbetar på en vårdcentral, som är en viktig beståndsdel i primärvården. Här förväntas befolkningen, vid behov, söka vård i första hand [0].

I Allmänläkarens arbetsuppgifter ingår diagnostik, behandling, rådgivning, rehabilitering och sjukdomsförebyggande åtgärder och förutsätter en bred och specifik allmänmedicinsk kompetens, god människokännedom samt grundliga och relevanta kunskaper om biologi, sjukdomar, sjukvårdsapparaten och samhället. Läkare med sådan kompetens kan erbjuda den enskilda patienten bredast möjliga medicinska hjälp [1.5].

Historiskt sätt har kravet på primärvården ökat ständigt. För att möta det ökade ansvaret måste det allmänmedicinska arbetssättet ständigt utvecklas.

I Sverige,  har allmänmedicin sitt ursprung från provinsialläkarväsendet som uppkom på 1600-talet i, där läkaren var en medicin doktor som haft minst 8 månaders tjänstgöring på sjukhus. Man arbetade ensam, nära landshövdingen och man hade ständig jourtjänst.

Landets första vårdcentral startades 1968 efter att Socialstyrelsen kom med riktlinjer om att kraftigt bygga ut vården utanför sjukhusen. Provinsialläkaren kallades distriktsläkare från 1972 och vårdcentralerna, bestående av distriktsläkare, distriktssköterska, sjukgymnaster m.m,  fick bestämda upptagningsområden. 1981 blev allmänmedicin en egen specialitet med reglerad utbildning jämförbar med övriga specialistutbildningar.

Socialstyrelsen beskrev ”primärvården” 1978, som omfattade all vård som kan bedrivas utanför sjukhusen och där primärvårdens huvudprinciper växte fram: helhetssyn, primärt ansvar, närhet, tillgänglighet, kontinuitet, kvalitet, säkerhet och samverkan. Primärvården skulle svara på befolkningens behov av grundläggande medicinsk behandling som inte kräver sjukhusens medicinska och tekniska resurser eller annan särskild kompetens. Redan då var det brist på distriktsläkare för att fylla ut primärvårdens hela funktion, då det fanns ca 1 700 (ca 4 800 patienter/läkare) på 1970-talet. Fram mot 1990-talet tilkom specialinriktade sjuksköterskor inom vanliga kroniska sjukdomar (diabetes, högt blodtryck, astma/KOL, hjärtsvikt), som kunde ge stöd och övervakning till patienter, för att möjliggöra utglesning av läkarbesöken hos dessa kroniskt sjuka. Samarbetet mellan sjukhus och vårdcentral har ökat, vilket ger möjlighet för ett mer omfattande omhändertagande i primärvården. Sjuksköterskor får en större roll i arbetssättet på vårdcentralen och kan sköta vissa typer av patientbesök, som tidigare sköttes av läkaren. Krav på information om läkemedel, krav på dokumentation och liknande har ökat. Samtidigt ökar den äldre befolkningen och patienterna blir sjukare. Detta har lett till att allmänläkaren träffar färre patienter jämfört med tidigare, då besöken tar längre tid. Bristen på allmänläkare leder till ökande utbrändhet och det finns önskan att öka antalet allmänläkare [1].

Socialstyrelsens beskrivning av primärvårdens medicinska uppdrag 2016 [2] består av: mottagningsverksamhet för både planerad och akut hälso- och sjukvård inom det allmänmedicinska kompetensområdet, samt inom rehabilitering, psykosociala insatser och hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser, jourverksamhet,  läkarinsatser i kommunal hälso- och sjukvård, medverkan i landstingets smittskyddsarbete, i forsknings- och utvecklingsarbetet, samt i kris- och katastrofberedskapen inom länet.

För att klara primärvårdens uppdrag rekommenderar läkarförbundet en läkartäthet på 1 500 invånare/allmänspecialist och sedan år 2000 har även riksdagen ställt sig bakom detta mål [3].

År 2012 fanns det 4 784 heltidsarbetande specialistläkare i primärvården, vilket medför en läkartäthet på 1 942 patienter/läkare. För att nå upp till målet med en läkartäthet på 1 500 patienter/läkare behövs det ytterligare 1 400 heltidstjänster [3, 4].

Om läkarbemanningen i primärvården tillfälligt, på kort sikt, ses som en oföränderlig statisk faktor, skulle man kunna se allmänläkarens arbetssätt som en faktor som är föränderlig.

Kraven på allmänläkare fortsätter att öka, trots att det råder brist, inte minst efter vårdvalet [5]. Utvecklingen av internet har ökat tillgängligheten på vårdrelaterad information, vilket gjort patienter mer välinformerade och mer välutrustade för att utmana läkarens bedömningar, förklaringsmodeller och behandlingsval. Mer fokus sätts på patientnöjdhet, där en ny kultur av patient-fokuserad vård växer fram, där patienterna förväntas vara delaktiga i beslutet om hur deras vård ser ut, vilket ökar förväntningarna på allmänläkarna. Med god kommunikationsteknik kan man göra läkarbesöket mer effektivt, både med tanke på tidseffektivitet, compliance och patientnöjdhet [6].

En konsultationsmodell som lärs ut till allmänläkarna på Kalymnos under specialistutbildningen i allmänmedicin, på engelska förkortat: PRACTICAL, där läkarbesöket delas upp i 3 viktiga beståndsdelar: Patientens del (”Prior, Relationship, Anxieties”), Läkarens del (”Common understanding, Translating, Interaction”) och Gemensam del (”Converting insight, Agreement check, Let’s try it”). Genom att hålla sig till denna kommunikationsstruktur kan konsultationen bli mer effektiv och kortas ner till ca 15 min [7].

Denna modell har på senare tid kortats ner ytterligare i guiden ”Five cards” [8], där patientens del blir mer beskriven i detalj. Början av konsultationen kan ses som ett kortspel där läkaren försöker få patienten att spela ut sina 3 olika kort (tankar, oro och önskan). I sin hjälp har läkaren 2 kort (kvitton och sammanfattning). Efter det kommer ”läkarens del” med mer specifika frågor om symptomen ifråga och sedan läkarundersökningen. En diskussion med patienten förs sedan i den ”gemensamma delen”, för att få med patienten på behandlingsplanen. Genom att följa strukturen som beskrivs får man ytterligare mer effektiv konsultation.

I tillägg till konsultationsteknik, är alla allmänläkare olika. Enligt Landström [9], ”är personlig stil” och ”avsiktliga strategier” viktiga delar hos en kompetent allmänläkare. Var och en har sin egen stil, personlighet  och sätt att arbeta för att klara av en krävande arbetsdag.

Då allmänläkare oftast arbetar ensamma, är det svårt att få en förståelse för hur andra kollegor arbetar.

SYFTE

Denna kvalitativa studie avser att undersöka och beskriva arbetssätt och avsiktliga strategier hos kompetenta allmänläkare: före, under och efter, ett patientmöte, i avseende till effektivitet.

Bland allmänspecialister med olika lång erfarenhet, olika arbetsstilar/beteenden/arbetssätt/personlighet, identifiera strategier som ökar tidseffektivitet för läkaren före, under och efter konsultationen.

FRÅGESTÄLLNING

Vad krävs för att allmänläkarens vardag ska vara effektivt? Vardagens effektivitet antas vara dels läkarens nöjdhet med att hinna med alla arbetsuppgifter (tidseffektivitet), samt ett adekvat medicinskt utfall (medicinsk kvalitet), samt att patienterna känner nöjdhet efter läkarbesöket (patientnöjdhet).

För att besvara det krävs det att vi besvarar några andra frågor:

För varje patient måste vi veta:

Vad gör läkaren för att för-arbetet (stunden innan patientmötet) ska vara effektivt?

Vad gör läkaren för att patientmötet ska vara effektivt?

Vad gör läkaren för att efter-arbetet (stunden efter patientmötet) ska vara effektivt?

Vi hoppas kunna identifiera konkreta faktorer, strategier, arbetssätt, medvetna val före, under och efter konsultationen som påverkar effektivitet och tidsåtgång på ett positivt sätt.

Typ av projekt

Forskningsprojekt

MeSH-termer för att beskriva typ av studier

checked Kvalitativ forskning (Qualitative Research)


(Only selected options are displayed. Click here to display all options)

MeSH-termer för att beskriva ämnesområdet

information Added MeSH terms
Physicians, Family
Those physicians who have completed the education requirements specified by the American Academy of Family Physicians.
Efficiency
Ratio of output to effort, or the ratio of effort produced to energy expended.

Projektets delaktighet i utbildning

checked ST-läkarutbildning


(Only selected options are displayed. Click here to display all options)

2. Projektorganisation och finansiering

Arbetsplatser involverade i projektet

information Added workplaces
Företag - Privata vårdgivande bolag - inom Västra Götalandsregionen - Vårdcentraler - Göteborg - Capio Läkarhus AB - Capio Läkarhus Torslanda workplace verified by Västra Götalandsregionen on 2018-02-27

Beteendestrategier för att uppnå effektivitet i allmänspecialisters vardag, from FoU i Västra Götalandsregionen
http://www.researchweb.org/is/html/vgr/project/254401